Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Fakiren Aja (Dhanush) möter mycket oväntat sin stora kärlek i ett svenskt möbelvaruhus i Paris. Pressbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Filmrecension: Fakiren som fastnade i ett skåp

I ett färgglatt och humoristiskt berättat familjeäventyr, inte helt utan likhet med "Slumdog millionaire", får en fifflande fakir uppleva världen av en slump. Eller hur det nu är med den saken.

Livet är inte rättvist. Det inser den unge Aja kvickt när han börjar skolan och hans kunskapsmässiga universum expanderar utöver de lokala kvarter i Bombay där han bor med sin ensamstående mamma. "Vi är fattiga", insisterar han upprört när de äter middag i sitt enkla hem. "Nej, vi har ju varandra", försöker mamman. Men Aja förstår snabbt att om livet ger en citroner måste man göra lemonad. Spela de kort som är en givna. Och så vidare.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Huruvida det är slumpen, karma eller en individs egen kraft som styr livet är ett minitema som lite halvhjärtat bubblar filmen igenom. Aja vill ha ett bättre liv och oavsett vilka krafter som ligger bakom hans handlande ska det visa sig att fascinationen för ett visst svenskt möbelföretag får oanade konsekvenser. När han lyckas ta sig till sitt och mammans älskade drömresmål Paris övernattar han på varuhuset – där han också möter kärleken – i ett skåp. Som sedan lastas på en lastbil i riktning mot England. Hopföst med ett gäng somalier utan papper sätts han på ett chartrat plan mot Spanien. Och så vidare.

Den indiske stjärnan Dhanush lyckas porträttera Aja som en fifflande fakir som man genast gillar och hejar på. Historien berättas i full fart med klipska repliker och fyndiga detaljer, som den uppgivne brittiske gränspolisen som bara vill musikalsjunga sig ut ur problemet med de flyktingar som är persona non grata i hans land. Utgångspunkten för historien är en lång tillbakablick och det vimlar också av små berättelser i berättelsen, som inte väjer för mycket osannolika vändningar.

Det största miraklet är emellertid att filmen så skickligt lyckas balansera på en klippkant under vilken det forsar fram sötsliskigheter, stereotyper och påklistrad trevlighet. Men balansen sitter och hela äventyret landar i ett mysigt och färgfyllt familjeäventyr, som vågar skildra livets orättvisor och som dessutom är en fin hyllning till sagoberättarkonsten.