Hogir Hirori lämnade allt för att skildra hur människor drevs på flykt undan IS i hemlandet Irakiska Kurdistan. På lördagskvällen var han på Hagabion för att visa dokumentären om hur en 11-årig flicka räddade hans liv.
En augustikväll 2014 hade Hogir Hirori och hans då höggravida fru precis kommit hem från en grillkväll, när rapporterna om IS attacker mot yazidier i Irakiska Kurdistan började komma i sociala medier. Han försökte boka en flygbiljett till det gamla hemlandet samma kväll, trots att hans familj som bodde 16 mil från det attackerade området avrådde honom. Dagen efter fick han en biljett.
‒ Väl på planet var vi bara 11 personer, alla andra hade avbokat sina biljetter. Först då slog allvaret mig. Jag visste ju egentligen inte vad jag skulle göra, säger Hogir Hirori.
Han tillbringade tre veckor i det krigshärjade Kurdistan, och fotograferade för Expressen samtidigt som han samlade in eget material. En dag fick han en unik chans att åka med en helikopter upp på det omringade Sinjarberget, där tiotusentals yazidier var fast. På en parkering på väg till helikoptern fick han syn på en flicka som låg under en vattentank i den 45-gradiga hettan.
‒ Hon var i samma ålder som jag själv var när min familj flydde från vårt hem, säger Hogir Hirori. Jag släppte allt och försökte hjälpa henne.
Hogir lyckades få tag i en ambulans och lokaliserade flickans farfar och lillebror. Helikoptern avgick utan honom. Ett par timmar senare ringde hans bror i panik. Helikoptern Hogir skulle ha åkt med hade kraschat.
‒ Då hade jag gått tillbaka till min bil en stund, eftersom jag blivit så överväldigad av situationen. När jag kom tillbaka hade flickan försvunnit.
Efter tre veckor i Kurdistan återvände Hogir till Sverige. På fem dagar klippte han ihop dokumentären Isis offer till TV4.
‒ De sista dagarna var jag på TV4 dygnet runt och redigerade. Dagen dokumentären skulle sändas fick mina arbetskamrater i princip bära mig till Nyhetsmorgonstudion för att jag skulle kunna vara med och berätta om filmen.
Hogirs son föddes, livet skulle gå vidare. Så blev det inte. Ofta vaknade han på nätterna av att han skrek rakt ut. Han kunde inte släppa människorna han mött i Kurdistan. Framför allt inte flickan på parkeringsplatsen. Han sa till sin fru att han måsteåka tillbaka.
‒ Det gjorde såklart ont för henne att jag skulle åka, men hon är journalist och har också flytt från Kurdistan, så någonstans förstod hon.
Det blev sammanlagt åtta resor till Irakiska Kurdistan under hela 2015. Tre av de gångerna var frun och sonen med. Resultatet blev dokumentärfilmen Flickan som räddade mitt liv. Det är en skildring av de människor som tvingats på flykt undan IS, men också om Hogirs egen historia.
‒ Jag var på flykt större delen av min barndom. Mina föräldrar kallade det att vi var på besök hos olika människor, men till slut förstod vi syskon vad som skedde.
Dokumentären hade premiär på Göteborgs Filmfestival i januari 2016, och fick då Svenska kyrkans Angelospris.
I september ska Hogir Hirori åka till sin hemstad Dohuk i Kurdistan för att visa dokumentären på en filmfestival. Flera av de som är med i filmen kommer att närvara.
‒ Det känns viktigt att de får se filmen, men jag vet inte hur de kommer att reagera. Att återuppleva vad man gått igenom kan vara otroligt smärtsamt.
Filmen visas igen på Hagabion den 21juli, och i SVT den 4 augusti.
Flickan som räddade mitt liv
- En dokumentärfilm av Hogir Hirori.
- Hade premiär på Göteborgs filmfestival den 2 februari 2016 och fick då Svenska kyrkans pris till svenska långfilmer, Angelospriset.
- Har visats på filmfestivaler ibland annat Krakow och Shanghai.
- Kan ses på Hagabion den 21juli eller iSVT den 4 augusti kl 20.00.
