M L Stedmans roman Fyren mellan haven (2012) innehåller tillräckligt mycket dramatik för att räcka till en lång tv-serie. Regissören Derek Cianfrance försöker få med rubbet i boken i en helt vanlig långfilm. Med resultat att dramatiska händelser och hjärtskärande scener staplas på varandra, hela tiden. Det är ett berättargrepp som blir en smula tröttande.
Cianfrance har dock två trumfkort på lager. Adam Arkapaws foto är magnifikt när han målar över hela bioduken i klassisk Borta med vinden-stil. Skicklige Michael Fassbender visar ännu en gång att han förmodligen är bäst i världen på att se plågad ut. Däremot är det lite si och så med agerandet från Alicia Vikander.
Australiens västkust i december 1918. Den tystlåtne och inåtvände Tom (Fassbender), som överlevt Västfronten, söker jobb som fyrvaktare på den totalisolerade ön Janus. Alla avråder honom från att ta jobbet. Den tidigare fyrvaktaren drevs till nervsammanbrott av ensamheten.
Snabbt (det mesta i filmen går snabbt) gifter sig Tom med den vackra och framfusiga Isabel (Vikander).
Fyren mellan haven är en film om längtan. Isabel och Tom drömmer om att bli föräldrar, men det tycks vara omöjligt. Det går några år. Från fyrtornet får Tom syn på en liten roddbåt som driver mot stranden. I båten ligger en död man och en levande bäbis. Detta blir den första av flera oväntade vändningar som filmen tar.
Jag tänker inte avslöja mer om handlingen eftersom handlingen så att säga är hela filmen. Som är sevärd om man är sugen på en rejäl melodramdos och hänförande havsbilder.
