Carey Mulligan är rent magnifik i rollen som tvätteriarbetaren Maud Watts, som får ett feministiskt uppvaknande i Sarah Gavrons mäktiga rösträttsepos Suffragette. När filmen i höstas öppnade Londons filmfestival, stormade över hundra feministiska aktivister röda mattan utanför biografen. De lade sig ner och störde det glamorösa minglet. Protesten gällde specifikt nya nedskärningar som slog mot satsningar för att bekämpa våld i hemmet, men poängen blev större än så: att tydliggöra att vi fortfarande har långt kvar till ett jämställt samhälle, med lika villkor för kvinnor och män på en mängd olika plan.
Flera av de medverkande skådespelerskorna gjorde tummen upp från röda mattan och Helena Bonham Carter kallade aktionen för "det perfekta gensvaret på vår film."
Likartat uppfodrande effekt har också eftertexterna till Suffragette, som mot slutet formerar sig till ett enda långt uppräknande av länder och årtal då kvinnorna tilläts rösta. I Nya Zeeland 1893, Sverige 1921 – senare än Finland (1906) Norge (1913) och Danmark (1915). Frankrike 1944. Och i Sudiarabien först förra året, 2015.
Flickor och kvinnor på många håll i världen för fortfarande en benhård kamp för att slippa representeras av sina fäder, män och bröder, för att få utbildning, kunskap och därmed möjligheter att slippa reduceras till hemmafruar, hustrur och mödrar.
Under jul- och nyårshelgerna har vi kunnat följa kvinnornas fortsatta kamp för rösträtt i tv-serien Fröken Frimans krig. En fiktiv berättelse inspirerad av den svenska kvinnosakskämpen Anna Whitlock som 1905 grundade konsumentföreningen Svenska hem. I serien – precis som i brittiska Suffragette som utspelar några år senare i London – är kampen förnedrande, tålamodsprövande och till synes tröstlös.
Gemensamt för skildringarna är inte bara mängden etablerade skådespelare i rollerna som dessa tidiga rösträttspionjärer, och deras antagonister. Där Fröken Frimans krig utspelar sig i och kring ett livsmedelskooperativ, tar kampen i Suffragette sin början i en likartat avgränsad miljö: ett tvätteri – där döttrarna avlöser sina mödrar som tvätterskor. Ett okvalificerat, tungt och farligt yrke där de inte förväntas bli långlivade. Trots längre arbetstid och sämre arbetsvillor än männen får tvätteriets kvinnor dessutom betydligt sämre betalt.
Maud Watts har arbetat sig upp i tvätteriets hierarki men fått betala ett högt pris i form av regelbundna sexuella övergrepp. Nu ser hon med bristande hjärta nästa unga kvinna utsättas för samma brutalitet. Flickans mamma Violet engagerar sig i rösträttskampen, och snart blir även Maud indragen i Suffragetternas kamp. Efter åratal av fredlig kamp uppmanar aktivisten Emmeline Pankhurst, Meryl Streep i en paradroll, kvinnorna till civil olydnad: villket yttrar sig i allt från stenkastning till sprängdåd.
Maud och övriga pionjärer utsätts för polisövervakning, gatuvåld och fängelsestraff – med tvångsmatning. Som en effekt av sitt politiska uppvaknande förlorar Maud också vårdnaden om sin älskade lille son.
Där anslaget i svenska Fröken Friman är lättsamt och något förenklande, erbjuder Suffragette betydligt mer svärta och tyngd. Härskartekniker gestaltas genuint obehagligt. Vi får en inblick i dåtidens patriarkat representerat av polismakt och regeringsmakt. Vi blir också varse vilken slags modiga offer kampen krävde.
