Plågsamt gladiatorspel på hästrygg

Recension: Det är hästar och gubbar som gäller från start till mål, skriver GP:s recensent Mats Johnson om Palio.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Hästkapplöpningen Palio drog igång på 1700-talet och går av stapeln två gånger om året på det stora torget i Siena, Italien.

Det är en folkfest och turistattraktion. Det är ett riktigt rövarlopp med inslag av vilda västern, gladiatorspel och djurplågeri. Och det är kaos.

Det är rörigt värre när hästarna skall iväg i Prix d´Amérique, men det är ändå ingenting jämfört med Siena där den så kallade starthästen är placerad bakom (!) det övriga fältet.

Lika märkligt som att en häst kan koras som vinnare även om ryttaren blivit avkastad i första kurvan.

Det handlar om galopp och det handlar om bistra machomän. Stadens olika stadsdelar tävlar mot varandra. Alla hatar alla. Ofta utbryter det slagsmål.

ANNONS

Cosima Spenders dokumentär Palio har ett tydligt good guy versus bad guy-upplägg. Skurken är tränaren och jockeyn Gigi Bruschelli som dominerat totalt i sexton år. Han är inte den bästa jockeyn. Han rider inte på den bästa hästen. Men han har mest pengar och störst kontaktnät och vet vilka trådar man skall rycka i och vilka man skall muta för att vinna loppet.

Bruschelli har fått en utmanare i form av den i sammanhanget unge (28) Giovanni Atzena. Giovanni tror på fair play och är omutbar.

Regissör Spender fångar skickligt spänningen och farten. Mellan loppdramatiken är filmen en smula upprepande. Några kvinnor ser vi inte röken av. Det är hästar och gubbar som gäller från start till mål.

ANNONS