I Joe Wrights mästerliga film Försoning (Atonement) står den trettonåriga flickan Brioni vid fönstret och ser något som hon misstolkar, något hon är för liten att förstå. Följderna blir förfärande.
Thomas Vinterbergs nya film Jakten, som med lätthet är den mest intensiva danska film jag sett sedan Susanne Biers Hämnden (2010), tar upp en liknande problematik och har en liknande tematik. Mer om filmens handling lite senare.
Jakten är en Mads Mikkelsen-film. Mikkelsen, född i Köpenhamn 1965, har genom hela karriären varvat högklassiga rollprestationer (Blinkande lyktor, Efter bröllopet) med bottennapp (den klena thrillern Exit och halvkalkonen Valhalla rising). Den här veckan har det mest handlat om Mikkelsen i Hannibal "The Cannibal" Lecter-rollen i tv-serien som drog igång i måndags. Den karismatiske internationellt gångbare danske skådisen var okej, men inte mer. Å andra sidan är det inte lätt för någon att bita i en roll som är så starkt förknippad med Anthony Hopkins.
Mikkelsen är enastående bra i Jakten. Här ser vi ingen stjärnskådis som går omkring och suktar efter en Oscar utan en livs levande människa. Skillnaden är faktiskt monumental. Jakten är också en formidabel comeback för regissör Vinterberg, som inte gjort mycket väsen av sig efter knockoutdebuten Festen. Vinterberg och Mikkelsen håller publiken i ett järngrepp från första till sista bildrutan.
Filmen inleds idylliskt en novemberdag i en dansk småstad där alla känner varandra. Mikkelsen spelar den helt vanlige 42-årige före detta läraren Lucas som fått jobb på stadens dagis. Lucas är nyskild. Han får bara träffa sin son varannan helg. Annars har han det ganska så bra och bor i ett fint hus tillsammans med sin hund. På fritiden umgås han med kompisarna i jaktlaget. Jo, det jagas då och då, men mest handlar det om att träffas, berätta rövarhistorier och dricka öl.
På jobbet är Lucas omtyckt av barnen och uppskattad av kollegorna. Han intresserar sig särskilt för den inåtvända lilla flickan Klara (Annika Wedderkopp är snudd på kusligt övertygande i rollen, som verkligen inte är enkel), som är dotter till Lucas bästa vän Theo, spelad av Thomas Bo Larsen.
Sedan händer det snabbt två saker som kommer att förändra Lucas liv. Han får ihop det med kollegan Nadja (Alexandra Rapaport). För dagisföreståndaren Grethe berättar Klara, som har livlig fantasi, om sina möten med Lucas.
Utan att ha några som helst bevis misstänker Grethe att Klara utsatts för sexuella övergrepp. Snart är ryktesspridningen i full rullning. Myndigheter kopplas in. Nej, jag har inte avslöjat för mycket, definitivt inte mer än vad som görs i trailern.
Vi som ser filmen vet i ett tidigt skede hur saker och ting ligger till, egentligen. Det finns ingen gåta att försöka lösa, inga dramatiska avslöjanden. Ändå är Jakten en gastkramande film. Jag vacklade ut från Bergakungen efter pressvisningen i onsdags. Och slår till med årets första femma i betyg.
Festen (Thomas Vinterberg, 1998)
Försoning (Joe Wright, 2007)
Hämnden (Susanne Bier, 2010)
