Skrikigt vore ett snällt adjektiv för att beskriva tonläget i Adam Sandlers nya komedi Jack and Jill. Här syns komikern Sandler själv i den centrala dubbelrollen som reklamfilmsregissören och tvåbarnspappan Jack, samt hans klantiga, klumpiga tvillingsyster Jill. Givetvis är hon ensamstående eftersom ingen nu levande människa på två ben (åtminstone inte enligt Jack) kan stå ut med henne i mer än fem minuter.
En kvinna som tar för sig och tar plats är pinsam och skrattretande. En man som klär sig i kvinnokläder och stoppar meloner i behån väcker automatiskt gapflabb. Mexikaner är över lag lite tokroliga, och gör konstig mat som man pruttar av, och då menar jag verkligen pruttar. En man som tänder på en annan man i kvinnokläder är en lurad tönt. Se där, fyra premisser Dennis Dugan bygger sin tunna, rasistiska, sexistiska och homofoba komedi på. Sentimentaliteten flödar mot slutet, och vad Al Pacino har i det här pinsamma sammanhanget att göra förblir en gåta.
