Filmerna om Lilla Jönssonligan är verkligen inte bra, men filmkonceptet som sådant är i alla fall begripligt.
Jönssonligan – Den perfekta stöten – ett slags Sickan möter Snabba cash – är en annan femma och ärligt talat en film som jag inte riktigt förstod mig på. Kanske måste man tillhöra den så kallade ironiska generationen, men var inte det typ förrförrförra årets grej?
Hursomhelst hamnar Den perfekt stöten i ett genremässigt ingenmansland. Filmen är inte tillräckligt rolig för att fungera som komedi och inte tillräckligt spännande för att funka som gangsteractionrulle.
Men enstaka scener håller måttet och upplösningen är hyfsat smart, om än plankad från upplösningarna i Sherlock Holmes-filmerna med Robert Downey Jr.
Om man lyckas förtränga att Lilla Jönssonligan- filmerna existerar kan man se detta som en prequel. Charles-Ingvar Jönsson, lite blekt spelad av Simon J Berger, som inte är ett komiskt geni i paritet med Gösta Ekman, har anledning att utkräva hämnd och tänker samtidigt inkassera 500 miljoner kronor.
För att planen skall gå i lås måste Sickan få hjälp av tre kumpaner, närmare bestämt den tuffa kassaskåpsknäckaren Rocky (Susanne Thorson), den psykiskt labile Dynamit-Harry (Torkel Petersson) och fifflaren och språkgeniet Vanheden (Alexander Karim).
Karim visar då och då prov på fin repliktajming. Till skillnad från regissören Alain Darborg har Karim bestämt sig för att den här filmen i första hand är en komedi.
