Girighetens pris
Girighetens pris

Girighetens pris

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Humankapital är ett vedervärdigt ord, en cynisk term som reducerar människan till enbart vinstdrivande resurs där dennes kunskaper och färdigheter är faktorer som förväntas stimulera ekonomisk tillväxt. Girighetens pris heter just så på originalspråk, Il capitale umano, men här lånat från den benämning försäkringsbolag använder när de med hjälp av olika parametrar räknar ut vilken ersättning den har rätt till som genom olycka drabbats av att arbetslivet upphört (även om dubbeltydigheten naturligtvis är uppenbar).

Det hela inleds med en svepning över efterdyningarna av en storslagen tillställning – konfettibeströsslade bordsdukar skakas, porslin plockas samman och en servitör går av sitt skift för att bege sig hemåt på cykel genom ett kallt Decemberitalien någonstans i de kulliga brianzatrakterna norr om Milano (romanförlagan av amerikanen Stephen Amidon utspelar sig i Connecticut).

ANNONS

Så dyker en mörk SUV upp på den ännu mörkare vintervägen och mannen på cykel får en törn och faller ner i diket, svårt skadad.

Därifrån tar vi oss sex månader bakåt, till sommaren i samma lombardiska bergslandskap. Unga Serena får skjuts av sin far Dino hem till pojkvännen Massimiliano, son till den mycket förmögne fondmäklaren Giovanni Bernaschi och hans eleganta hustru Carla.

Det är första gången de vuxna möts och genast blir Dino inbjuden att delta i en dubbeltennismatch med Giovannis affärsbekanta. Det dröjer inte länge innan Dino, fastighetsmäklare på dekis, närmast vädjar om att få vara med och investera i den hedgefond med "garanterad" 40 procents avkastning som Giovanni och kollegorna nämnt. Pengarna, 700 000 euro, skakar Dino fram genom ett banklån där han pantsatt sitt och den tvillinghavande hustruns hus.

Filmen skildrar tiden före, under och efter trafikolyckan ur tre av karaktärernas synvinkel – Dinos, Carlas och Serenas enligt beprövad berättarmodell men med den skillnaden att det aldrig framstår som sökt, här visar Virzì med en alldeles lagom tydlighet att det vi ser är subjektiva förskjutningar av samma scenarion.

Inte heller ödenas sammanvävningar sinsemellan känns krystade som så många gånger annars i den här typen av hyperlinkfilm.

ANNONS

En utredning drar igång för att söka svaret på vem som satt bakom ratten den där ödesdigra natten - spåren verkar leda till Bernaschis – men snarare än ett kriminalmysterium blir detta en välspelad historia om girigheter och lögner, skuld och självbedrägeri med en utmärkt Valeria Bruni Tedeschi i centrum som den desillusionerade och sorgsna, på gränsen till deprimerade rikemanshustrun.

Även Matilde Gioli är mycket bra som Serena, dottern och flickvännen som för att ställa allt tillrätta trasslar in sig allt djupare. Stämningsmässigt något av en italiensk The Ice Storm.

.

Titta också på:

Wild tales (Episoden La propuesta, Damián Szifrón 2014)

La prima cosa bella (Paolo Virzì 2011)

The Ice Storm (Ang Lee 1997)

ANNONS