Bild: Pressbild
Bild: Pressbild

En man som heter Gustav

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Rolf Lassgård gör här ännu ett minnesvärt porträtt av en känslomässigt hämmad man.

Erik Fosnes Hansens succéroman Lejonkvinnan, än mer drastisk och tillrättalagd som film, går att läsas som en fabel i samma anda som H C Andersens Den fula ankungen. I centrum står stationsmästaren Gustav (Lassgård) och hans dotter Eva, ett begåvat barn född med päls. Fadern skäms och vill inte kännas vid henne. Eva växer därför upp instängd och osedd. Först när hennes tillstånd, hypertrichosis, tilldrar sig medicinskt intresse förmår hennes far visa henne mer än marginellt intresse.

Oscarsnominerade maskören Conor O’Sullivan har gjort ett enastående jobb. Då och då bränner det påkostade dramat också till – som i en fin scen då far och dotter tar tåget till Köpenhamn och för ett ögonblick ändå möts i ömsesidig respekt.

ANNONS
ANNONS