Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Bild: Lisa Thanner
Bild: Lisa Thanner

Dags för trettonde Exilfilmfestivalen i Göteborg

Fem frågor till Hossein Mahini, konstnärlig ledare för Exilfilmfestivalen i Göteborg som invigs på fredag.

LÄS MER: Kulturhelgen v. 46 – GP väljer russinen ur kakan

Filmaren och fotografen Hossein Mahini är konstnärlig ledare för Exilfilmfestivalen i Göteborg, vars trettonde upplaga i år hålls på nio olika biografer och kulturhus i Göteborg. Under arrangemanget, som äger rum 17-23 november, visas enbart kort- och långfilmer från filmskapare som tvingats bort från sina hemländer av olika anledningar.

Mahini hör själv till den skaran. Han har inte kunnat återvända på 30 år till hemlandet Iran, där han arbetade som regissör på statstelevisionen. Mullorna ansåg hans filmer för kontroversiella och beslagtog dem; nu lever han i Göteborg som politisk flykting.

LÄS MER: Hossein Mahini hoppas få visa film i USA

Vad kan du berätta om Exilfilmfestivalen?

– Det är en plattform där olika folkgrupper kan mötas och föra en dialog med varandra om tillvaron som flykting i exil. Sådana rum är viktiga i dag. Människor som tvingats från sina hemländer möts alltid av frågor som "Varför är du här?" när svenskfödda passerar dem på gatorna; även när det inte sker muntligen, så ställs frågan genom blickar, reaktioner och kroppspråk. För att ge svar på deras frågor startade vi festivalen. Vi tänkte att vi måste göra någonting, en gemensam manifestation som kunde visa och förklara vilken situation vi befinner oss i, och vilken vision vi har.

Vilken vision är det?

– Jag kan utan att tveka säga att alla som tvingats bort från sina hemländer av sociala och politiska skäl har samma vision: Att det ska bli demokrati i våra hemländer igen. Men vi som arbetar med festivalen har andra målsättningar också. Till exempel vill vi arbeta mot censur. På en av festivalens sektioner visar vi därför filmer som har förbjudits i sina upphovsländer av ett eller annat skäl. I år är det Keywan Karimi som står i fokus, en ung iransk filmare som dömdes till sex års fängelse och 236 piskrapp för sin dokumentär om graffiti i Iran. Kan du tänka dig? Sex år för 60 minuter film! Det är ofattbart. Han har många år kvar på straffet, och har blivit så sjuk under sin vistelse att han tvingats till operation. 

LÄS MER: Mahini visar sorgen i bilder

Hur har festivalen utvecklats genom åren?

– Den första festivalen hölls i början av 1990-talet i en av Stadsbibliotekets salar. Då visades bara filmer av iranska filmskapare. Men vi blev visa av erfarenheten och insåg att vi hade ett budskap som gick över alla nations- och språkgränser; redan året därpå fick därför Exilfilmfestivalen en mer internationell prägel. Den har nu vuxit ordentligt och arrangeras i flera biografer och kulturhus runt om i staden. Eftersom våra filmer handlar om invandrare och deras situation, är det  naturligt att vi söker oss till Göteborgs förorter där de flesta av stadens invandrare bor.

Finns det någon programpunkt som du särskilt ser fram emot? 

– Det finns flera. Ett av våra teman i år är feminismens vår, där vi har samlat filmer med olika perspektiv på kvinnans frigörelse. En av filmerna är Scheherezades dröm av den franska regissören Francois Verster, en fantastisk film som utgår från den arabiska våren, för att sedan blicka flera hundra år tillbaka och visa hur Mellanösterns kvinnor kämpade för frigörelse redan under tillkomstperioden för Tusen och en natt. Sagosamlingens berättare Scheherezade får stå som symbol för alla dessa kvinnor. Det är oerhört skickligt gjort. 

Någonting att tillägga som du känner att vi inte har berört?

– Ja, att jag brukar likna vårt arbete med den grekiska myten om Sisyfos, han som varje dag måste fösa en enorm stenbumling upp för en klippa, bara för att se den rulla tillbaka ner mot startpositionen innan han nått ända upp.  Så är det för oss. Varje gång vi har arrangerat det här jätteprojektet, tittar vi på världen som den ser ut i dag, och inser att ingenting har förändrats. Det är många känslor. Vi är ledsna över att behöva göra det här, eftersom det vittnar om allt det fruktansvärda som händer. Samtidigt är vi hoppfulla. Kanske når Sisyfos krönet till slut. 

 

Exilfilmfestivalens lokaler 

Folkets hus Hammarkullen 
Världskulturmuséet 
Hagabion 
Blå stället 
Biograf Draken 
Bio Roy 
Ungdomens hus 1200 Kvadrat 
Lundby gymnasium 
Kommersens loppmarknad 
 

Invigningen äger rum 17 november på Biograf Draken.

Öppningsfilm blir komedin Cherchez la femme (engelsk titel: Some like it veiled), av regissören Sou Abadi som tillsammans med huvudrollsinnehavaren Camélia Jordana blev hotad till livet av religiösa fundamentalister efter filmens premiär i Frankrike. 

Mest läst