Därför är nya Robin Hood-filmen en flopp

Hynek Pallas menar att legenden om Robin Hood visserligen fortfarande har mycket att säga idag, men Otto Bathurst filmatisering har en förvirrad handling och en dialog som skapats i floskelgenerator.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Behöver vi en ny Robin Hood-film? Nog kan man tycka att legenden om stråtrövaren som tar från de rika och ger till de fattiga har lika mycket att säga idag som när en trikåklädd Douglas Fairbanks svingade sig genom Sherwoodskogen i 1920-talets dyraste stumfilm. Faktum är att världens miljardärer 2017 ökade sina förmögenheter mer än något år i modern tid.

Men under det sekel som Robin Hood har blivit varumärke i Hollywood har han också formats till allt annat än revolutionär socialist. 2018, i tv-regissören Otto Bathursts (Peaky Blinders, Black Mirror) händer, tycks inspirationen finnas hos de superhjältar som numera ger gräddfil till biograftoppen.

ANNONS

LÄS MER:Rör sig mellan buskis och socialrealism

Robin of Loxley (Taron Egerton), som han heter i detta svulstiga actionäventyr, är en adelsman som återkommer från korstågen och upptäcker att Nottinghams sheriff (Ben Mendelsohn) har beslagtagit släktens egendom och förslavat folket under krigsskatt. Tillsammans med Lille John (Jamie Foxx), en muslim som flyr till England, stajlar han sig till Batman-hämnare om nätterna och lajvar Bruce Wayne-överklass om dagarna.

Men bortom namnen har Bathurst skapat en värld frikopplad från legenden. Nottingham med sina brinnande gruvgaser ser mer ut som en korsning mellan Mordor och 1800-talets industristäder än 1200-tal. Sheriffen är ”islamkritisk”. Korståget har filmats som moderna ökenkrig i amerikansk action – bågskyttarna bär till och med liknande skyddsvästar och ”vildarna” har automatvapen. Filmens enda namngivna kvinna, Eve Hewsons Marian, visar att urringning och pushupbehå tydligen var erans hetaste mode.

LÄS MER:Vacker yta och obehagligt djup i Beast

Jag gillar Egertons glimten-i-ögat-spel, även om han är en mjukisversion av Jeremy Renner. Men ska man i övrigt ha ut något av förvirrad handling och dialog som skapats i floskelgenerator – ”Don´t get mad, get even” – får man fundera över de ingredienser som ändå uppdaterar Robin Hood. Att befria folket från skatterna, som i filmen går till elitens backanaler, är bara en eftertanke. Däremot har sheriffens och katolska kyrkans ränker mot den engelska kronan viss fräschör. I Brexit-England kan de möjligen tolkas som EU-kritik, men mina tankar går till hur auktoritära ledare som Vladimir Putin legitimerar makt med religion.

ANNONS

Fast sådana stunder är få, och påminner bara om att Bathursts flopp sannolikt har berövat världen en revolutionär, rolig och spännande Robin Hood-film för lång tid framöver.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS