I den gamla tv-serien Baywatch sprang de snygga livräddarna David Hasselhoff och Pamela Anderson omkring, som regel i slow motion, på Santa Monicas soldränkta stränder. I varje avsnitt var det någon stackare som höll på att drunkna, eventuellt bli uppäten av hajar. Allt brukade ordna sig på slutet. Så mycket mer tror jag inte att någon minns. Serien har visats i alla kontinenter utom Antarktis. Det är ju faktiskt lite kul.
Parodi eller hyllning?
Ungefär sjutton år för sent kommer långfilmen Baywatch med Dwayne Johnson och Zac Efron i huvudrollerna. Jag har svårt att avgöra om detta skall vara en parodi eller en hyllning. Att både Hasselhoff och Anderson gör mini-inhopp (Anderson får vi vänta på i nästan två timmar) tyder möjligen på det senare.
Tidigt i filmen en snopp-sketch som håller på i minst tio minuter utan att vara rolig en enda gång. Det vankas fler snoppskämt. Story-upplägget påminner om de allra sämsta Polisskolan-filmerna, alltså måste det rekryteras nya livräddare. Avdankade simmaren Matt Brody (Efron) är en av kandidaterna.
"Filmen är ett magplask"
Det enda som är småkul med Baywatchfilmen är att det krävts sex manusförfattare för att skriva ihop den här sörjan. Filmen är ett magplask. En film bortom alla former av livräddning. Annars är filmens huvudingredienser en elak skurk, spelad av Bollywoodstjärnan Priyanka Chopra, någon form av knarksmuggling, ett fyrverkeri, lättklädda tjejer och Dwayne Johnsons muskler.
Noterbart är det att Shanghai Film Group lastat in en hel del stålar. En ny förlustaffär för det produktionsbolaget, som jag tror borde börja fundera på att byta konsult.
