Assassin’s Creed - en förvirrad historia

För tio år sedan lanserade franska Ubisoft världssuccén Assassin’s Creed, ett datorspel som utspelar sig på 1100-talet och kretsar kring strider mellan Tempelherreorden och Assassinerna i bland annat Jerusalem och Damaskus. I filmen som baserats på spelet har handlingen förflyttats både tidsmässigt och geografiskt - dels till 1492 års Andalusien, dels i nutid på mystiska vetenskapscentret/rehabinstitutionen Abstergo i Madrid.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Och då är detta det minst förvirrande med historien. Dit har den dödsdömde fången Callum Lynch (Michael Fassbender) i hemlighet flyttats då Abstergobossen Alan Rikkin (Jeremy Irons) och forskardottern Sophia (Marion Cotillard) upptäckt att Lynch är den enda återstående ättlingen till den legendariske assassinen Aguilar de Nerha. Genom att placera Lynch i Animus, en maskin som med hjälp av ”DNA-minnen” förflyttar honom bakåt i tiden och in i sin förfäders kropp, hoppas man att Lynch ska leda dem till ”Edens äpple”, en artefakt innehållandes den genetiska koden till frivilja (även om Sophie hävdar att det hela handlar om att hitta botemedlet mot våld).

ANNONS

Livlösa scener

Ja, ni hör. Assassin's Creed skuttar fram och tillbaka mellan århundradena, och det är när man befinner sig i inkvisitionens förlovade land som det åtminstone visuellt är en smula engagerande till skillnad från de allt för många livlösa scenerna inne på Abstergo.

Fruktansvärt med parkour

När assassinerna hoppar och kastar sig mellan de medeltida hustaken högt ovanför de dammiga gränderna glömmer man för en stund hur fruktansvärt det är med parkour.

ANNONS