Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Farsartad historia om EU och Auschwitz

Det europeiska projektet skildras både komplext och humoristiskt i Robert Menasses roman Die Hauptstadt, en bok som framgångsrikt lanserats och prisats i centralare delar av Europa än Sverige. Mats O Svensson har läst.

Bok

Roman
Robert Menasse
Die Hauptstadt
Suhrkamp Verlag

Att den österrikiska författaren Robert Menasse vann det stora tyska bokpriset i början av oktober med romanen Die Hauptstadt (Huvudstaden) framstod som självklar. Kanske inte för att det är årets bästa bok men romanen, som har lanserats som "världens första EU-roman", faller perfekt in i tiden genom att spänna en båge över ett Europa fyllt av konflikter och sprickor men också av viljan att skapa en framtid som är europeisk och inte nationell.

På EU-kommissionens kulturdepartement sitter den österrikiska bondesonen Martin Susman och grekcyprioten Fenia Xenopoulou i ett möte. Hon har i sin strävan att komma bort från den i kommissionen betydelselösa kulturen, ett departement utan budget eller vikt, och till de mer prestigefyllda handels- eller ekonomidepartementen tagit sig an uppdraget att organisera The Big Jubilee Project. Med ett storslaget firande av EU-kommissionens 50-årsdag ska det krympande förtroendet för kommissionen vända. Martin Susman har en idé: Auschwitz. Kommissionen borde fira sin födelsedag i Auschwitz tillsammans med de sista överlevarna från det nationalsocialistiska förintelselägret.

Men varför ska man fira EU-kommissionens födelse på en massgrav? Jo, menar Susman, därför att EU och kommissionens grundande är en följd av Auschwitz. Andra världskriget och förintelsen är den främsta symbolen, och den yttersta konsekvensen av nationalismen. Kommissionen är motsatsen. En överstatlig seger över nationen. Ett övervinnande av nationalkänslan. ”Aldrig igen – det är Europa!”

Man kunde tänka sig att Robert Menasses farsartade roman också drev med europeiska intellektuellas fetischering av folkmordet på omkring sex miljoner judar; ”Auschwitz är överallt”, låter Menasse såväl Susman som den till Bryssel tillresta akademikern Alois Erhart säga. Men det är att dra för snabba slutsatser. Menasse, själv av judisk börd, har under flera år som verksam författare och essäist återkommit till det europeiska projektet.

I ett tal till Europaparlamentet på 60-årsdagen av Romfördragets undertecknande anklagade Menasse dagens politiker för att endast förvalta de kriser som de med sin pragmatiska politik själv orsakat. Han hävdade att de saknar visioner och i hög grad har övergivit idén om det postnationella Europa som projekt, ett Europa som i grunden handlar om medborgarnas suveränitet, inte nationernas. Han menade att det europeiska samarbetets grundare skapade en vision om framtiden utifrån sina historiska erfarenheter:

De två världskrigen, nationalsocialism och fascistiska diktaturer. Han talade om EU just som ett medel för att "övervinna nationalstaten", och därigenom uppnå långvarig fred. 
I sin roman låter han flera romanfigurer agera språkrör för detta bejakande av Europa. Men Die Hauptstadt är inte någon enkelspårig, propagandalitteratur för det Förenade Europa. Menasse skriver fram en komplex berättelse i en humoristisk snarare än gravallvarlig ton, med en mängd andra röster. Det är en roman full av ofta dråpligt skildrade händelser och konflikter som borde tillfredsställa även den mest inbitne EU-kritiker.

Firandet i Auschwitz blir det förstås ingenting av. Förslaget fastnar i den berömda EU-byråkratin och få nationalstater är längre intresserade av en manifestation för ett postnationellt Europa. Men Auschwitz förblir en bärande del i romanbygget. I Menasses mycket trovärdiga galleri av europeiska romanfigurer finns ättlingar till nazister, motståndskämpar och till och med en överlevare, David de Vriend, för detta lärare, som tillbringar sina sista dagar på ett ålderdomshem. Vid en punkt väcks till och med tanken att den huvudstad som titeln syftar på inte alls är Bryssel utan, ja just det, Auschwitz.

Rättigheterna till Die Hauptstadt har sålt till de flesta europeiska länder, men inte till Sverige. Märkligt kan man tycka. Om den europeiska känslan sitter i ryggmärgen hos våra kontinentala grannar framstår EU-engagemanget hos svenskar som ganska ytligt. En dekor snarare än något djupt fäst i identiteten. När Tysklands största parti gick till val i höstas var en av parollerna ”Tyskland stavas EU”. En motsvarighet i en svensk valrörelse är svår att föreställa sig. Men svenskarna lämnas inte utanför Menasses europeiska satirspel. Här fins Lars Ekelöf, ”en hardcore-lutheran”, vars känsla av ”moraliska överlägsenhet” gör honom omöjlig och som därför rundas i det politiska spelet. Det är träffsäkert och roligt skrivet. Synd bara om fler svenskar inte kommer att kunna läsa denna roman.
 

Mest läst