Ingen har väl någonsin anklagat musikern och låtskrivaren José González för att vara extrovert. Vare sig i sin offentliga person eller i sitt musikaliska uttryck. Snarare är det hans stillsamma, introverta musik som varken söker bekräftelse eller igenkänning som har rönt framgångar världen över.
Likadant är det med hans Sommar i P1. Programmet, som närapå mumlas fram på klingande göteborgska, blir till en vindlande resa inuti José González hjärna. Och just hjärnan – dess uppbyggnad och hur den fungerar är också ett ämne som han ägnar en hel tid sändningstid åt och som tycks ligga vår sommarvärd varmt om hjärtat.
I övrigt blir programmet till stor del en serie associationer som kastar sig mellan människans roll i universum, José González närmande till musiken och en stor portion religionskritik. Sällan har stringensen lyst med en sådan frånvaro i ett sommarprogram.
För den som hänger med i de vetenskapliga begreppen, alla snabba vändningar och de färdigtänkta, blixtsnabba resonemangen väntar däremot en trivsam dos av den inåtvända världsstjärnan.
