En hyllning till fågelvärldens genier

Boken är ett verk av den amerikanska författaren Jennifer Ackerman. Hon har skrivit om natur, vetenskap och mänsklig biologi i 30 års tid, men detta är första gången hon koncentrerar sig helt på fåglar.

- Fåglar klarar många saker som vi är oförmögna till. Deras fenomenala förmåga att navigera över väldiga avstånd är ett exempel. Men eftersom vi inte kan göra samma sak, har vi betstämt oss för att förmågor av det slaget inte är intelligens, säger hon.

I boken tar hon upp de senaste forskningsrönen om fåglarnas hjärnor, hur de använder och tillverkar redskap, deras sociala liv, deras sång och deras konstnärliga förmåga.

Det handlar med nödvändighet mycket om kråkfåglar och papegojor. De anses vara de smartaste av alla fåglar. De har också bland de största hjärnorna i fågelvärlden.

För många kanske inte detta låter så imponerande. Fåglar är relativt små djur och har följaktligen ganska små hjärnor. Hjärnan hos en korp väger bara 14,1 gram.

Genier och dumskallar

Men gram för gram är fågelhjärnan långt mer potent än däggdjurshjärnan. Fåglarnas hjärnceller, neuroner, är mindre och mer tätt sammanpackade. De får med andra ord plats för fler grå celler på en mindre yta. Antalet neuroner i storhjärnan hos en korp är 1204 miljoner, fler än vad en kapucinapa har.

När Ackerman får frågan om vilka fåglar hon tror är de allra smartaste, tvekar hon lite, och nämner sedan fyra arter: korpen, den redskapstillverkande nyakaledonienkråkan, grå jakopapegojan, och kean, en papegoja från Nya Zeeland.

Fast alla fåglar är förstås inte lika intelligenta.

- Hönsfåglar och andfåglar verkar ligga ganska långt ned på skalan, säger Jennifer Ackerman.

Hon påpekar att samma sak gäller för däggdjur. Primater och elefanter ligger högt upp på listan, kängurur långt ned.

Sinne för skönhet

Intressant nog tenderar hjärnorna hos däggdjur och fåglar att fungera på ett likartat sätt, trots att eoner av tid har passerat sedan de båda grupperna separerade för 320 miljoner år sedan, under karbonperioden.

- Det är anmärkningsvärt. Vi lär oss saker på samma sätt, säger Jennifer Ackerman.

I ett fascinerande kapitel i boken tar hon upp fåglarnas estetiska sinnen.

- Fåglar och människor verkar ha samma uppfattning om vad som är vackert. Vi kan inte veta om de har samma typ av estetiskt sinnelag som vi, men det är slående hur nära varandra vi kommer, säger hon.

Ett exempel är de extravaganta fjäderdräkterna hos hannarna bland paradisfåglarna.

Ännu mer dramatiska är lövsalarna som hannarna bland lövsalsfåglarna i Australien och på Nya Guinea konstruerar. De bygger avenyer eller tältliknande hus av pinnar och dekorerar dessa med olika föremål – benbitar, bär, löv, svampar, kapsyler och plastbitar.

Honan designar

När allt är klart kommer honorna och inspekterar. Tycker de om hela konstverket får hanarna para sig – annars drar de vidare.

- På sätt och vis kan man säga att det är honan som designar alltihop, och hannen som bygger enligt hennes instruktioner, säger Jennifer Ackerman.

Hon noterar att hannarna måste öva i flera år innan de blir skickliga. Detta är typiskt för många fågelarter. Ofta krävs en lång inlärningsperiod innan fågeln har lärt sig hur ett bo eller en lövsal byggs, eller hur en sång ska framföras.

Vilken är hennes favoritfågel? Hon skrattar lite.

- Folk förväntar sig att jag ska säga vithövdad havsörn eller någon liknande art. Men min favorit är faktiskt den amerikanska talltitan. Den har visat sig ha ett av de mest sofistikerade kommunikationssystemen i djurvärlden. Den kan tala om för sina artfränder att ett rovdjur är i närheten, vilken typ av rovdjur det handlar om, och hur farligt det är – enbart genom att variera sina läten!