Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Matt Haigs senaste bok, "Notes from a nervous planet" kom i somras och blev en stor försäljningsframgång i England.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

En författare som räddat liv

Efter en masterexamen i litteraturvetenskap var det Nalle Puh som hjälpte Matt Haig att återfå livslusten. Hans senaste roman "Historieläraren" handlar om Tom, en depressiv 439-åring, som till slut lär sig att leva utan ångest.

Vad som skulle bli ett litet sidoprojekt för den då redan etablerade författaren Matt Haig blev i själva verket ett stort genombrott. Den kritikerhyllade "Skäl att fortsätta leva" kom på svenska 2016, en helt igenom självbiografisk berättelse om hur Haig, som färdigstuderad 24-åring, boende på Ibiza tillsammans med sin flickvän, sjönk ner i en djup och långvarig depression.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Tillbaka i föräldrahemmet i England började han så småningom läsa böckerna från barn- och ungdomen: "Nalle Puh" och "Räddaren i nöden".

- Jag kunde inte ens titta på tv utan att få en panikattack. Det här var böcker som jag kunde sedan tidigare, att läsa dem gav mig ett slags mental träning i koncentration. Det var också då som jag i en bredare mening verkligen började uppskatta goda historier. När man sitter fast i tillvaron fast vill man läsa om förändring och det är vad en bra historia handlar om. Det finns något väldigt terapeutiskt i det.

En lång rad

Hur det blir på Bokmässan i Göteborg, där han nu befinner sig, återstår att se. Men hemma i England har han efter varje framträdande numera en lång rad åhörare som vill diskutera mental hälsa eller berätta att hans bok räddat deras liv.

- Ett tag blev det lite för mycket, men man kan naturligtvis inte vara oförskämd mot de här människorna, som befinner sig på gränsen.

De insikter som Matt Haig gjorde när han var sjuk har tveklöst påverkat hans skrivande. Hans senaste roman, "Historieläraren", handlar om en ovanlig sorts människor, albatrosserna, som till skillnad från oss vanliga dödliga dagsländor åldras extremt långsamt. Tom Hazard ser ut som 40, men har levt genom århundraden. Problemet är att han levt så länge att historien och alla minnen tynger honom, liksom insikten om att hans älskade dog i pesten ungefär samtidigt som Shakespeare, som de för övrigt träffade.

- Även om Tom är ganska olycklig hade jag väldigt roligt när jag skrev. Det största beslutet jag fattade var att ta med Shakespeare. Hade jag gått på en kurs i kreativt skrivande hade det första rådet varit: "Ta inte med Shakespeare". Men jag ville bara skriva det som var underhållande, säger Haig, märkbart nöjd.

Dessutom kan han sin historia:

- London på den tiden var en stad med 250 000 invånare, så helt löjligt otänkbart var det inte att de kunde ha träffat varandra. Och om jag hade levt på den elisabetanska tiden skulle jag ha velat träffa Shakespeare.

Trump och brexit

Romanen är också Matt Haigs svar på det som hände samma år som han skrev den: Britterna röstade igenom brexit och Donald Trump blev vald till president.

- Det var antiimmigrationsåsikter överallt, det kändes som att man återupprepade historien utan att inse att det var det man gjorde.

I dag lever Matt Haig i Brighton med fru och två barn, 9 och 10 år, som han och hans fru, med undantag för några ämnen, undervisar hemma. Det brittiska skolsystemet hetsar barnen till att bli betygsmaskiner i stället för att uppmuntra deras nyfikenhet, lek och kreativitet, menar han.

Snurrande samtid

Hans senaste bok, "Notes from a nervous planet" kom i somras och toppade den brittiska försäljningslistan i åtta veckor. Boken, ett slags uppföljning till "Skäl att fortsätta leva" handlar om hur våra psyken påverkas av vår snabbt snurrande samtid och all den oro som den skapar. Matt Haig exemplifierar med Netflix chef som förklarat att kundernas sömn är företagets största konkurrent.

- Tom i "Historieläraren" känner det som att han hör till en annan tid, och i dag tror jag att vi alla känner så. Vi har inte utvecklats biologiskt på 30 000 år och handskas nu med 2000-talet. Vi är gamla hårddiskar som kraschar hela tiden.