Elsie Johansson är arbetarklassflickan som blivit en av Sveriges mest hyllade och lästa författare. Det är som en saga. En svensk önskedröm. Så framstår också hennes liv i alla de reportage man kan läsa om henne. Närmare femtio vid debuten fick hon sitt stora genombrott med böckerna om Nancy vid sjuttio och har därefter utvecklat ett alltmer imponerande författarskap.
Sagas bok. En trovärdig historia heter också hennes nya roman. Men någon självbiografi är det inte. Snarare en fri och fabelaktig fiktion om en kvinna som söker en självbiografi. Inte särskilt trovärdig heller, men desto mera medryckande.
Att läsa Sagas bok är som att läsa en bättre deckare. Att man dessutom får sig en del beska sanningar om det svenska samhället till livs gör inte saken sämre. Elsie Johansson är en mycket rapp berättare numera och hon har både bett och humor.
Saga Modig heter huvudpersonen, men hon är knappast så exemplarisk som namnet antyder. Saga är en människa som fegat större delen av sitt liv. Stuckit huvudet i sanden, varit lydig och ambitiös och arbetat på att glömma sin torftiga uppväxt för att bli en riktigt tjusig medelklasskvinna. När hon reser till bodelningen efter sin mor är det inte i svart utan i färgglada chicka märkeskläder av senaste datum.
Saga har förlorat kontakten med både sin historia och sig själv. Hon har blivit sin yta. Signifikativt nog är hon modejournalist. Men inuti är det skriande tomt och när hon vid bodelningen efter sin mors död ser sina många olika ansikten flimra i den spegel som modern använde när hennes kunder skulle prova kastas hon in i det minnesarbete som är romanens berättelse.
Berättaren ger, som i sagan, Saga sju nycklar. Den första är en solkig skolåda med varumärket Oscaria. Den innehåller hennes barndoms båda dockor. Findockan i guldklänning och fuldockan som en vän i familjen skurit till ur en träbit och som hon en gång älskade över allt annat. I kartongen ligger det också en röd gammal barnväska. Den var en gång hennes, men försvann på ett mystiskt vis. Den innehåller sex kronor i, två tvåkronor och två enkronor, och en lapp där modern ber henne om förlåtelse.
Här finns början på svaren till alla de frågor som kommer att driva Saga från plats till plats och tid till tid i denna roman. Berättaren, eller är det författaren, ger henne nyckel efter nyckel och hon kommer allt närmare det som man skulle kunna kalla urhemligheten. Den om faderskapet.
Det som gör Sagas bok till ett sådant läsäventyr är emellertid inte de sagoaktiga inslagen. Ibland känns de snarare irriterande. Det som gör romanen så stark är den friska dialogen mellan berättaren och hennes huvudperson. Ibland kan det vara svårt att skilja dem åt, men rätt som det är stiger berättaren ut ur både Saga och berättelsen och ger sin alldeles egna syn på det som försiggår.
Det är många jag som går omkring i denna roman. Sagas alla olika jag. Hennes barndomsjag i huset med det talande namnet i Skymunna. Tiden då hon älskade sin mor och var som ett med henne. Ungdomsjaget då hon utan att förstå varför förpassats till ett överklasshem på Östermalm i Stockholm och dresseras in i den fina världen. Hennes vuxna frigjorda, effektiva yrkesjag. Skilmässjaget, syskonjaget, pappajaget. Det tomma ensamma jaget, berättarjaget och, av och till, till och med mitt eget jag, så starkt är romanens tilltal.
Men Sagas bok är inte bara en spännande historia om en kvinna på jakt efter sig själv och familjehemligheterna. Det är också en resa genom Sveriges land och Sveriges historia. Saga är en modern urban kvinna med rötter i landsbygdens Fattigsverige. Där har hon vissa likheter med sin författare. Och hennes resa från de svenska veckotidningarnas högborg, Helsingborg, till sin barndoms trakter i norra Sverige tar henne både bildligt och bokstavligt till ett glömt landskap.
Elsie Johansson är en fin naturskildrare och i berättelsen om detta landskap finns det, hur mycket fattigdom och elände det än rymt, en stor kärlek. Det är också här som Saga kan börja ett nytt liv.
Sagas bok är något så ovanligt som en bra bok med ett lyckligt slut. Huset i Skymunna är jämnat med marken men Saga lever.
ÄMNET
Elise Johanssons nya roman heter Sagas bok. En trovärdig historia. Men någon självbiografi är det inte. Snarare en fri och fabelaktig fiktion om en kvinna som söker en självbiografi. Inte särskilt trovärdig heller, men desto mera medryckande, tycker Lisbeth Larsson.
SKRIBENTEN
Lisbeth Larsson är professor i litteraturvetenskap och medverkar regelbundet i GP. Recenserade senast Hanne Ørstaviks roman Hyenorna.
