Den Europeiska unionen är en märklig konstruktion, skapad på grund av rädslan för sin egen historia. Frågan är om det någonsin funnits en politisk sammanslutning som så tydligt tagit spjärn mot sitt eget mörker – mot minnet av sina egna övergrepp. Efter decennier av krig, totalitarism och folkmord blev idén om ett förenat Europa ett försök att rädda kontinenten från sig själv. Denna rädsla, denna skräck för Europas nattsida, är utgångspunkt för Per Wirténs läsvärda tankebok om unionens framtid – Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater. Han ser en kontinent som hemsöks av sina värsta demoner: nationalism, otyglad kapitalism, brist på demokrati. Det är som om minnet inte längre räcker till, trots alla monument och alla återkommande högtidstal. Gränserna, misstänksamheten och hatet har återigen blivit en del av den europeiska vardagen.
En mörk bild
Det är en mörk men relevant bild av samtiden som Per Wirtén målar upp. Någonting är onekligen på väg att gå sönder. Men vad? För Per Wirtén är svaret tydligt: Vi har förlorat tanken på ett Europa bortom såväl marknaden som nationalstaten. Han påpekar att den europeiska gemenskapen föddes ur en enkel men absolut nödvändig idé om inbäddning. De krafter som fött och gött den sociala och politiska oron under nittonhundratalets första hälft skulle tyglas. Samarbetet var ett sätt att lägga band på kapitalismen och nationalismen. Ja, till och med folket skulle tämjas. Gemenskapens konstruktörer drömde om en politisk union där rättsstatliga principer hindrade majoriteten från att löpa amok. Men det blev som bekant aldrig riktigt som det var tänkt. Marknaden lät sig inte tyglas, och istället för en social och demokratisk union fick vi en nyliberal och teknokratisk. EU är idag mer synonymt med den inre marknaden och den yttre gränskontrollen, än med ett politiskt samarbete som håller storföretag och fascister i schack. Per Wirtén ser en tydlig koppling mellan dagens växande EU-kritik och detta misslyckande. För många är EU bara en svåröverskådlig byråkrati i kapitalägarnas tjänst, istället för i medborgarnas.
Vill ha mer Europa
Det är en bild av Europa han delar med andra. Precis som de mest hårdföra EU-kritikerna ser Per Wirtén en union som misslyckats, som förlorat sin legitimitet. Men till skillnad från de flesta andra kritiker, åtminstone i Sverige, vill han inte ha mindre Europa utan mer. Hans bok är ett stillsamt men begåvat försvar för drömmen om ett fördjupat Europasamarbete. Det är stimulerande att läsa Per Wirtén. Han räds inte de stora idéerna och de långa utvecklingslinjerna. Tvärtom. I en tid när de snabba tankarna och det korta perspektivet premieras vågar han resonera lugnt och sakligt om det komplicerade och svåröverskådliga. Han fäster blicken långt fram i tiden och ställer stora men högst relevanta frågor: Vilket Europa vill vi ha? Hur vill vi konstruera vår framtid? Själv vill Per Wirtén se ett federalt Europa, alltså en sorts europeisk statsbildning i stil med den amerikanska. Han pläderar övertygande för att detta är den enda möjligheten om vi vill skapa ett jämlikt och demokratiskt Europa. Allt annat riskerar att föra oss tillbaka till det tidiga nittonhundratalets splittring. Men han tror inte på någon europeisk nationalism eller på möjligheten att skapa ett enda europeiskt folk. Nej, det vore ju att återskapa en del av de gamla problemen, fast på en högre nivå. Istället föreställer han sig en konstitutionell patriotism och en sorts europeisk identitet som bygger på mångfald och kommunikation istället för på kulturell gemenskap. Retoriskt ställer han frågan: Om det funkar i stora städer som London och Berlin, varför skulle det inte kunna funka på en mer övergripande europeisk nivå?
Otydligt ledarskap
Per Wirténs Europa är ett svåröverskådligt myller av folk, språk och offentligheter som binds samman av rädslan för sin egen historia och av möjligheten att tygla marknaden och därmed skapa ett socialt hållbart samhälle. Men, frågar vän av ordning, ska vi verkligen koncentrera ännu mer makt till Bryssel? Ja, svarar Per Wirtén, det är inte maktkoncentrationen som är problemet utan det motsatta. Dagens EU är en splittrad och byråkratisk organisation utan tydligt ledarskap. Först med demokratiskt valda företrädare på alla nivåer går det att avkräva ansvar. Först då kan vi skapa ett Europa för alla medborgare. Detta är onekligen en vacker tanke, värd att ta på fullaste allvar. I min bokhylla hamnar Per Wirtén tätt intill Jürgen Habermas texter om Europas framtid. Detta är nödvändig läsning för alla som tar EU och demokratin på allvar.
