Dorthe Nors | Kantslag / Minna saknar en övningslokal
Dorthe Nors | Kantslag / Minna saknar en övningslokal

Dorthe Nors | Kantslag / Minna saknar en övningslokal

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Danska Dorthe Nors debuterade 2001 och har fem romaner bakom sig, men det är med novellsamlingen från 2008 och den amerikanska översättningen förra året hon fått ett internationellt genombrott. Kantslag – främst förknippar jag termen med trummor men den engelska titeln är Karate chop – innehåller femton tajta noveller.

Korta, signifikanta ögonblick i ett liv – tonårstjejen som ligger kvar i sängen efter ”första gången”, kvinnan som gett igen på mannen som misshandlat henne, barnet vars mamma tappat kontakten med verkligheten – återblickar som blottar något inuti personen eller ett livsöde, som buddisten som rättfärdigar det mesta med att han är just buddist. De flesta personerna befinner sig så att säga på kanten av något nytt; något har hänt, något har uppenbarats. Eller så har det uppenbarats åtminstone för läsaren. Människans mörka underströmmar utforskas med olika röster och perspektiv. Grymheten är nonchalant, kan ske i förbigående men lika gärna vara brutal. De flesta novellerna skildrar något som, för att låna Tolstojs beskrivning av ett annat liv, är enkelt, vardagligt och fasansfullt.

ANNONS

Trots deras styrka är ändå den andra halvan av den vändbara boken den största behållningen: Nors senaste roman (eller snarare kortroman) Minna saknar en övningslokal från 2013. Till en början för den nyskapande formen, med en mening per rad. Enstaka gånger drar den över på två. Framför allt är det enbart huvudsatser. Flera av dem är konstateranden som börjar med just ordet Minna. Resultatet blir på en gång mer rakt och mer poetiskt. Det påverkar i sin tur läsningen, tempot och inte minst känslan. Det gör något med Minna. En kvinna som saknar så mycket; inte bara en replokal, utan förmågan att säga nej, ett skitstövelfilter … Hon är kompositör, inte en dag över fyrtio och ensam. Hon vill ha en man, ett barn, sin papperssonat färdig. Hon behöver kanske hellre jagstyrka, vettiga vänner och en riktning. Nors gör hennes berättelse rolig, sorglig och originell.

ANNONS