En elev beskrev honom nyligen som "en jävla konstig människa". Det är en rejält hårdragen beskrivning. Sören Bondeson är knappast konstig, däremot extremt motsägelsefull.
Å ena sidan är han oerhört framgångsrik. På Bondesons skrivarkurser har Jens Lapidus, Åsa Larsson, Tove Klackenberg och omkring 50 andra författare tagit sina första stapplande steg, samtidigt som hans egna skönlitterära verk fått mycket uppskattande recensioner. Den senaste diktsamlingen En kubikmeter jord nominerades i höstas till Augustpriset.
Å andra sidan är Sören Bondeson fortfarande okänd för de flesta vanliga läsare. Hans deckare och diktsamlingar har inte sålts i hundratusentals exemplar som Jens Lapidus Snabba cash, eller Åsa Larssons kriminalromaner i Norrbottensmiljö. Augustnomineringen fick visserligen det lilla förlaget Lejd att beställa en andra tryckning av "En kubikmeter jord", men det betyder i princip bara att försäljningen med viss marginal passerat tusenstrecket.
Med nästan provocerande självklarhet påstår han ändå att han själv skulle kunna skriva en bästsäljare – bara han ville.
- Man måste kunna vissa hantverksmässiga grejor och de kan jag. Men jag är ungefär som en hantverkare, varför ska jag göra ett sådant där hus eller ett sådant där kök när jag tycker att det är fullständigt ointressant? Jag gör inget Ikeakök, utan ett lite konstigare kök.
Litterär smak kan alltid ifrågasättas, men Sören Bondeson har med åren övat upp sin känslighet inför vad som är bra och vad som är dåligt. Under de 18 år som han verkat som skrivlärare, bland annat på Folkuniversitetet i Stockholm, har han läst omkring 40 000 texter. Går det att se vilka skribenter som kommer att bli något?
- Efter ett tag, efter ett år, eller ett och ett halvt. Du vet inte om de står ut – med sig själva och det de skriver. De kan vara talangfulla på 3 sidor, talangfulla på 30 sidor, men när de kommer upp i 200-300 sidor, då börjar det bli kämpigt.
I en stor del av livet har Sören Bondeson dubbelarbetat, jonglerat med sina skrivarkurser och sitt författande, stressat och pressat sig till det yttersta. Det resulterade för något år sedan i en bypassoperation, "de sågade upp hela bröstkorgen", berättar han målande. Under konvalescenstiden skrev han boken "Konsten att döda. Så skriver du en kriminalroman" - en bruksanvisning för blivande deckarförfattare. Det var lätt, säger han, materialet hade han ju samlat på sig under lång tid.
Sin livsstil har han inte lyckats ändra på, trots varningsklockorna.
- Jag har sagt flera gånger att jag ska skärpa mig, att jag ska lägga ner. Men vad ska jag leva på då, poesi eller? Fem procent av alla författare har en hedervärd lön, alla jag känner är bara fattiglappar.
När han ger sig in i ett projekt gör han det med full kraft. Som med "En kubikmeter jord", en bok han samlade material till i tio års tid. Det startade med ett oändligt utdraget husbygge och en växande jordhög. Mitt i arbetet med att gräva ett avlopp började Sören Bondeson fundera över vad som dolde sig i jordhögen: var det bara död materia? Nyfikenheten ledde så småningom till ett lyriskt verk som utforskar lager efter lager - förna, mull, grovmo och blekjord - i en kubikmeter jord.
Bland maskar och nematoder, amöbor och spordjur skapade han ett helt eget litterärt universum, med plats för stora filosofiska och religiösa frågor.
- Jag har alltid varit intresserad av filosofins historia. Om det är en styrka eller inte att mala sig igenom hela den, det vet jag inte. Det man är bra på är man samtidigt också enfaldig inför - en styrka är alltid en svaghet.
Sara Ullberg/TT Spektra
Ålder: 55 år.
Bor: Mellan Nacka och Värmdö, öster om Stockholm.
Familj: Två döttrar, 19 och 15 år.
Yrke: Författare och lärare på skrivkurser på Folkuniversitetet och förlaget Ordfront.
Bakgrund: Debuterade 1989 med novellsamlingen Sent på förmiddagen. Publicerade sin första thriller, Lita inte på gryningen, 1994. 2011 har han gett ut två böcker: Konsten att döda: Så skriver du en kriminalroman och diktsamlingen En kubikmeter jord.
´
... mediokra författare:
"Jag tycker inte att Camilla Läckberg, Jan Guillou och Liza Marklund är särskilt bra hantverkare. De har ju tid att utveckla kriminalromaner, men gör det inte, utan kör samma visa en gång till bara för att bli lite omtyckta och sälja mycket. Det tycker jag är lite ideologiskt beigt."
... sig själv som varumärke:
"Jag är värdelös som det. Där jag kommer ifrån har man inte den traditionen att ta just den platsen, man är inte självklar här på jorden. Sedan är jag inte tillräckligt intresserad. När jag har gjort boken då har jag gjort den och då skiter jag i den."
... sig själv som författare:
"Jag får inte så många historier, men styrkan är att de historier jag får, de gör jag något av. Och så ger jag mig inte. Hittills har jag varit väldigt envis i mitt liv, det är min styrka."