Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Viktigt om svårt ämne. Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks Vi skulle segla runt jorden berättar om något som händer fyra gånger varje dag i Sverige. Fyra gånger per dag tar någon sitt liv. Bild: Elisabeth Widmark

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Djärvt och nödvändigt om självmord

Stina Nylén läser en drabbande grafisk roman om en mans väg mot självmord och hur ett barn både står vid sidan av och befinner sig mitt i kaoset.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Ungdomsbok

Anna Sundström Lindmark

Illustration Elisabeth Widmark

Vi skulle segla runt jorden

Natur och kultur

Agnes pappa har berättat att allt ska dö, för utan döden inget liv. Men, förklarar han, det finns också sådant som aldrig dör. Dit hör havet och stenarna, och hans kärlek till Agnes.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Sorg som inte lämnar läsaren i sticket

Agnes älskar sin pappa, han är den roligaste pappan, han kan leka som ett barn. Utom när han inte alls mår bra, när livet är för tungt och allt är svårt och krångligt. Då blir Agnes arg på honom. Men ibland får han energi. Som när han en dag kommer hem med en gammal träbåt. Han har slutat på sitt jobb och ska istället renovera båten, få den i fint skick, och sedan ska hela familjen segla till Karibien. Han arbetar och arbetar, till och med på natten, men båten blir inte färdig. Istället blir pappa väldigt ledsen, och en dag försvinner han

Svart och grått.Stora inramade bildrutor avlöses av små, av hela uppslag, av kombinationer av geometriska former gör att det ofattbart svåra ämnet och sorgen går att ta sig igenom, skriver Stina Nylén.. Bild: Elisabeth Widmark

Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmarks Vi skulle segla runt jorden berättar om något som händer fyra gånger varje dag i Sverige. Fyra gånger per dag tar någon sitt liv. Och, uppger förlaget, det är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldersgruppen mellan 15 och 44 år.

LÄS MER: Philip Pullmans nya bok om Lyra ekar av folksagor

Allt i boken är svart, grått och vitt. Stora inramade bildrutor avlöses av små, av hela uppslag, av kombinationer av geometriska former, och jag känner att just den grafiska romanformen är det som gör att den här boken, trots sitt ofattbart svåra ämne och den väldiga sorg den förmedlar, går att ta sig igenom. Och till och med tycka väldigt mycket om. Elisabeth Widmark arbetar med mjuka skuggningar och fokus på levande detaljer; som när det blir för tråkigt att vara i sjukrummet, där pappa ligger med slangar och apparater, och Agnes ställer sig och smular sönder krukväxtblad i korridoren istället. Och som det svindlande ovanifrånperspektivet med en fågelrygg som breder ut sig över nejden när alla letar efter den försvunna pappan. Också texten varierar skickligt den existentiella våndan och vardagskänslorna.

Vi skulle segla runt jorden är en både viktig och vacker bok, djärv till ämne och utformning, och nödvändig.