I somras fyllde Magnus Härenstam 70 år. Det är den ålder då många artister anser det vara dags att samla ihop sina minnen och ge sig ut på en avskedsturné. Och det är väl vad man tror det skall handla om när man hör namnet på den show som har premiär på Lisebergsteatern i slutet på januari nästa år, Morsning & goodbye.
–Men någon avskedsföreställning är det inte frågan om, säger Magnus Härenstam. Det kan möjligen bli den sista, men det vet man ju ingenting om.
I stället så är det ålderdomen som står i fokus för föreställningen. Eller som Magnus Härenstam själv uttrycker det.
–Det är en monolog om hur det är att åldras ur mitt eget perspektiv som 40-talist.
Från byrålådan till scenen
Idén till föreställningen tog form i våras. Då hade han under några år samlat på sig det som han kallar observationer och lagt i en byrålåda. När byrålådan var full satte han sig ned och skrev ihop det som nu är Morsning & goodbye.
–Jag hade ett grundmaterial färdigt i våras som jag fick chansen att framföra för publik. Och det föll så väl ut att jag började planera för en turné i höst, där jag skulle åka runt med och ge föreställningen, berättar han.
Men i somras drabbades han av en blodpropp i ena benet och han fick trycka på pausknappen. Så i stället för en turné blir det nu show på Lisebergsteatern under några veckor i vinter och vår.
Att det handlar om hur det är att åldras är ingen slump.
–Det är ju rätt så komiskt att åldras. Men när man pratar om åldrandet så handlar det mest om det som är negativt. Vad jag försöker göra är att titta med humor på åldrandet, säger han och frågar om jag vet vad som är definitionen på att vara gammal?
–Jo, det är när man böjer sig ned för att knyta skosnöret och funderar på om det är något annat man kan göra när man ändå har böjt sig.
Själv har han inga direkta problem med att bli gammal. Han har en lång och framgångsrik karriär bakom sig. Och han skulle mycket väl kunna dra sig tillbaka och leva pensionärsliv.
–Det är ändå ett privilegium att få göra det jag gör, menar han. Och så länge som folk tycker om det jag gör tänker jag nog fortsätta.
Genom åren har det blivit en massa olika saker. Det har varit tv, film, stand-up, teater och en hel del annat.
Teater med Eva Rydberg
I somras spelade han teater på Fredriksdalsteatern tillsammans med bland andra Eva Rydberg.
–Det är just detta som jag tycker är så roligt. Att jag får hålla på med olika saker så att det blir ett växelbruk, säger han.
Nu närmast väntar repetitioner i Stockholm av den nya showen under regissören Anders Aldgårds ledning. Och den 27 januari är det premiär på Lisebergsteatern.
–Enligt planerna skall vi ge tolv föreställningar fram till början av mars. Och sedan får vi väl se, säger Magnus Härenstam som inte har något emot att tillbringa några helger i Göteborg under några veckor nästa år.
–Jag minns en gång när Brasse och jag skulle uppträda på Trädgår’n. Då fick vi en varning av Carl-Gustaf Lindstedt att det var ett helvete för Stockholmskillar som trodde att de var roliga att uppträda i Göteborg. Men det gick bra då och det skall nog gå bra nu, säger han.
Fem myror. Det går inte att komma förbi. Vi hade så vansinnigt roligt när vi gjorde programmen. Och jag känner stolthet för att det blev så bra.
Filmen Tuppen. Jag har ju gjort många filmer, men Tuppen var den roligaste inspelningen och jag tycker också att resultatet blev bra.
Jeopardy. Som besser- wisser var det ett program som passade mig mycket bra. Jag gjorde 2 500 program under 14 år och det var roligt hela tiden.
Min norska karriär. När jag gjorde TV-serien Fredriksons fabrik i Norge blev jag oerhört omtyckt där. Serien gick i två år och vi gjorde också en film. Brasse och Lasse Hallström. Borde kanske vara kanske nummer ett. För att vi träffades är själva förutsättningen att allt blev som det blev.
Julshow på Berns. Jag har ju varit extremt lyckosam med det mesta som jag företaget mig. Men det här var någon gång på 70-talet när Hasse och Tage gjorde en show på Berns vid juletid. Hasse och Tage ville ha julledigt och jag fick rycka in som presentatör för en show med Barnens Dag-artister. I salongen som tog 600–700 personer satt det kanske 40. Det var inte roligt.
