David Wroblewski: Berättelsen om Edgar

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Berättelsen om Edgar är en prisad amerikansk debutroman från förra sommaren. Författaren är en femtioårig dataspecialist som genomgått skrivarkurser och sytt ihop en sexhundra sidor lång bestsellerberättelse, med hjälp av material från Shakespeares Hamlet, Kiplings Djungelboken och sin egen amerikanska barndom i Wisconsin.

Den begåvade pojken Edgar är ämnad att bli den tredje generationen av hunduppfödare på familjens lantliga kennel. Han föds stum, men pratar snart suveränt teckenspråk med sina snälla föräldrar och de kloka hundarna. Tiken Amondine är sedan spädbarnstiden hans väkterska, lekkamrat och förtrogna. Men när Edgar just skall träda in i tonåren händer en katastrof: fadern dör, och modern gifter om sig med hans farbror - den mörke, oberäknelige Claude. En regnig, dimmig natt visar sig faderns vålnad för den skräckslagne Edgar, och antyder en fasansfull hemlighet...

ANNONS

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte njöt av boken om Edgar. Det är barnsligt engagerande att läsa empatiska berättelser om kloka djur, och om den idealiska gemenskapen med dessa känsliga, tystlåtna varelser. Och visst är det nöjsamt att föreställa sig hur en pojke tränar sina ostyriga valpar till att spela upp en scen ur Hamlet. Eller att få följa med på hans överlevnadsäventyr i de stora skogarna tillsammans med sina fyrfota vänner.

Ett par vålnader och en synsk häxa i en lantlig handelsbod kan man väl också stå ut med. Men kompotten av barnbok och thriller, kryddad med Darwin, hembygdskunskap, hundträningens grunder, avelsprinciper och barns språkutveckling, blir ändå i längden, efter många hundra sidor, lite svårsmält - särskilt som förrätt till ett predestinerat Shakespeareslut, där Mowgli skuttar ner ur träden för att hämnas sin far och sedan dö.

Hamlet i Wisconsin slutar som en obegripligt otäck bygdetragedi, full av olösta psykologiska gåtor och oklara konstnärliga avsikter.

ANNONS