Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Dansbandens dag får alla att skratta

    MUSIK: När dansbanan flyttar in på ett sensommarsoligt Liseberg kommer storpubliken - och kravet på ett nytt dansställe i Göteborg.
    Det startade som en egen dag i nöjesparken i fjol. Och byggdes ut till en tradition i går. Dansbandens dag har kommit till Göteborg för att stanna.
    Tio band bjuder upp till dans och lockar både nybörjare och proffs - i de mest skilda åldrar - att ta en svängom. Barbados har en egen klack framför scenen, Face -84 från Varberg har hela släkten på plats och Årets dansband 2005, Streaplers, skryter med 46 år i branschen. Eldsjälen Hasse Andersson från P 4 myser när han springer och intervjuar musikerna mellan bandbytena.
    - Det här måste fortsätta. Två år är ju en tradition. Och kolla så mycket folk, skrockar han.
    Annars är det inte den bransch som går som bäst för tillfället. Den dansande publiken sviker ute i landet och i Göteborg har det enda stället, Vågen, svårt att till och med få Folkets hus att vara intresserat att hyra ut lokalen till dansande publik.
    En som vet hur svårt det är i branschen är Torbjörn Svensson. För tre år sedan var han kapellmästare i uppskattade bandet Kellys, som la ner karriären. Men Torbjörn bytte bara sida - och är numera arrangör.
    På somrarna kör han dans på stället Lygnevi vid Sätila. Säsongsavslutningen den 17 september har både Arvingarna och Fame som dragplåster. Han ser skillnader på publiken.
    - Ställer vi upp med partytält kommer det en publik som köper saker. Är det bara buggare vill de ha gratis vatten och klagar på hur dyrt inträdet är. Där ligger problemet med att ha ett dansställe mitt i Göteborg. Hyran är för hög och alla vill tjäna snabba pengar ...
    Att publikunderlaget finns i Göteborg är det liksom inget att snacka om.
    Det såg alla som tog sig ut i solskenet på Liseberg i går eftermiddag. Det var knökat på dansbanan framför den stora scenen och vid Polketten.
    Hälsögrabben Agne Hilmersson, 80 (!) fyllda, tog sig en tur med danspartnern Ann-Marie Lindgren till tonerna av Ove Pilebos.
    - Jag började dansa vid 50 års ålder och det håller mig i toppform, förklarar Agne med glimt i blicken.
    En nybörjare i sammanhangen är Sabina Olsson, 47. Göteborgstjejen började dansa i mars, tar kurser hos dansklubben Donnum Ferrum och har bara en sommars erfarenhet av det intrigfyllda (!) livet kring Polketten och Lisebergs dansbandssatsning. Hon är just en sån dansare som arrangörerna går back på.
    Väskan är packad, med energidryck, vatten, mackor, mintpastiller, handdukar, strumpor, tröja, behå, trosor ... tja, you name it. Det kostar att dansa. Och du betalar i svett.
    - Jag väntar på min danspartner. Han skulle varit här för en stund sen, så jag får väl skälla på honom när han dyker upp, ler Sabina.
    Hon saknar naturligtvis också ett ställe att dansa på i stan.
    - Förr var man alltid för ung för att gå ut. Nu är man helt plötsligt för gammal ...
    Fast den här dagen spelar det ingen roll. Det är leenden i parken ändå. För samtidigt som karusellerna snurrar har dansarna högtidsstund i den ljumma septemberkvällen. Och de är många.
    Vi ses nästa år.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.