Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Dag Malmberg står gärna lite bredvid

    Dag Malmberg avskyr att stå i centrum. Ändå briljerar han ofta i biroller med avgörande betydelse för dramat. Hur går det ihop?

    När vi kommer in på kafét sitter Dag Malmberg redan där vid ett rangligt bord, med en halväten smörgås framför sig. En försynt man med bekanta anletsdrag. Han har spelat med i otaliga tv-serier och filmer, ofta med raffinerad pondus trots små åthävor. Han har aldrig fått så mycket uppmärksamhet som när hans rollfigur, polischefen Hans Pettersson, dog i tv-serien Bron. När Hans låg i koma sprang folk ifatt Dag på stan med uppmaningar om att "Nu får du väl ändå vakna!"

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Samtidigt är Dag Malmberg något av en doldis, och vill "helst inte vara skådespelare privat."

    – Jag ser hellre på fotboll och läser böcker när jag är hemma, och är livrädd för att bli en sådan där kulturgubbe som sitter i media och tycker om allt möjligt. Det finns nog av sådana redan som det är.

    Genom åren har han fått allt bättre självkänsla på scenen.

    – Men jag brottades länge med scenskräck och tycker egentligen inte om att vara i centrum.

    Där andra gärna skryter om sina bedrifter, beskriver Dag Malmberg istället sina tillkortakommanden. Hur han är ansiktsblind. Saknar episodminne – kanske som en effekt av uppväxten med en pappa som var direktör på länsstyrelsen, men också alkoholist och manodepressiv.

    Dag Malmberg beskriver sig själv i början på 1970-talet i Göteborg, som en "misslyckad vänsterstudent som ägnade sig mer åt rödvin och droger än åt studier." Inte heller truckförare lyckades han bli, och han var för bakis för att klara inträdesprovet till journalisthögskolan.

    – Arne Hallström på Stadsteatern hade en vurm för unga pojkar på glid, så han anställde mig som scenarbetare. Där gick jag och dammsög och tänkte att wow! vilken arbetsplats. Jag såg många föreställningar genom ridåerna.

    Att söka in till scenskolan beskriver han som "förnedrande", så det var tur att han kom in på första försöket.

    I dag är han flitigt anlitad och har fått många anbud också från England och USA. Hittills har han alltid tackat nej.

    – På svenska kan jag glida en tiondels sekund på en vokal, och vet exakt vad det betyder. Men på engelska är jag rädd för att jag tappar mitt språk.

    Snart syns han, förutom i tv-serien 30 grader i februari, också i SVT:s nya dramathriller Springfloden. Dessutom spelar han mot sin exfru i Scener ur ett äktenskap på Uppsala stadsteater.

    – Men det är rätt krävande, för jag är ingen expressiv skådespelartyp. Mer av en försiktig general i så fall.