Carl Bernstein: Hillary Clinton - en kvinna med makt

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Enligt medarbetaren Bill Morris har Bill och Hillary Clinton i grund och botten en sak gemensamt: båda älskar Bill Clinton.

Det är naturligtvis en ytlig analys av varför de lyckats genomföra sin drygt 30-åriga resa, från guvernörsresidenset i Arkansas till Vita huset, och via senaten eventuellt tillbaka igen. Samtidigt är den såväl mer sympatisk som begriplig än den konkurrerande, republikanska förklaringen: att Hillary är beredd att utstå vad som helst för att få stilla sin hunger efter makt och inflytande (Lewinskyaffären var inte direkt resultatet av en isolerad omdömesmiss från Bills sida).

Själv menar hon, som det uttrycks i Watergateavslöjaren Carl Bernsteins 600-sidiga biografi, att hon drivs av att göra det rätta, att överföra "tro i gärning". Denna inre kompass har dels lett henne mot ett förvisso misslyckat men storslaget försök att införa en allmän sjukförsäkring i USA, dels till att rösta ja till Irakkriget.

ANNONS

Trots Bernsteins intresse för detaljer, tyvärr inte alltid de mest intressanta, lyckas han inte krypa särskilt djupt under mediebilden. Efter ungdoms- och universitetstiden - då hon träder fram som en engagerad a-student fast förankrad i den metodistiska myllan - förblir hon främst en kontrast: Bill är den intellektuelle ideologen, Hillary strategen; Bill är charmant och intagande, Hillary oftast kylig och beräknande - ointresserad av världsliga nöjen så länge opinionssiffrorna inte kräver att hon pratar mat eller mode. Bernstein opponerar sig mot den stereotypa framställningen, samtidigt misslyckas han med att gestalta en motbild, det blir mest spridda kommentarer från vänner som säger att hon minsann kan vara rolig också.

Bokens styrka är i stället porträttet av det politiska livet i Washington, och i synnerhet den massiva vrede paret Clinton väckte efter installationen 1993. Många fall var på eget grepp. En hord av unga och ambitiösa men oerfarna politiker och tjänstemän med storslagna förändringar på agendan tog Vita huset i besittning - och etablissemanget slog tillbaka i kraft av rutin och tradition.

Det kan hända på fler ställen än i Washington.

ANNONS