Ryssligan hör väl numera inte till de mest uppmärksammade fallen i svensk kriminalhistoria. Trots att det rymmer tortyr, politisk terrorism och mångmiljonbedrägerier. Ligan, som sympatiserade med den vita sidan i ryska inbördeskriget och leddes av den mytomane kosacköversten Mohammed Beck Hadjetlaché, höll till i Bollstanäs norr om Stockholm och tog livet av minst tre personer.
Kring denna storpolitiska dramatik väver Carin Hjulström sin nya roman, Kajas resa. Titelpersonen är en fiktiv kvinnlig journalistpionjär som kommer i kontakt med en medlem i Ryssligan och bidrar till ligans avslöjande. Hjulström tillfogar även en ramhandling, där en nutida journalist får ta del av Kajas efterlämnade anteckningar. Ramhandlingen blir en parallellhandling, där nutidsjournalistens och Kajas förhållanden till sina respektive makar utgör en gestaltning av hur kvinnligt skapande hindras av självupptagna, missunnsamma män.
Hjulström försöker ge en komplett tidsbild, ingen liten uppgift med tanke på att romanens kärnavsnitt utspelar sig under den mest turbulenta delen av 1900-talet. Motsättningarna efter den ryska revolutionen givetvis. Men också dess spegling i Sverige, kampen mellan reformism och leninism, med Kihlbomfalangens utbrytning ut socialdemokratin – Kajas man är agitator och fackföreningsledare på den förstnämnda sidan. Tysklands sönderfall efter kriget, kvinnlig rösträttskamp, och så vidare. Till och med bildandet av Polisbyrån, Säpos föregångare, får Hjulström med i sitt digra romanmaterial.
Historiebilden gör romanen läsvärd, även om det ibland blir faktaredovisande med övertydliga, lätt skolmästaraktiga tonfall. Intressantare är Kajas karriär och senare livsöde, som i äventyrlighet kan mäta sig med Ryssligans fantastiska konspirationer. Men då är boken tyvärr nästan slut.
