Cannie Möller och Ingrid Olsson är två av Sveriges säkraste ungdomsboksförfattare. Säkra, därför att de sällan missar ett tonfall och därför att de behärskar konsten att skriva berörande och upprörande även då de inte ägnar sig åt uttalat dramatiska eller svarta historier.
Som i de senaste titlarna; ett krossat hjärta, ett sökande efter identitet samtidigt med den första förälskelsen är ju inte småpotatis – men det handlar inte om någon som drogar sig, skär sig eller utnyttjas sexuellt.
Cannie Möllers M som i Mara skildrar en sommar i en adopterad femtonårings liv, en sommar som rymmer både en omtumlande vecka på ett skrivarläger och en resa till den pappa som lämnat henne och mamman för en ny kärlek i ett nytt land.
Det är en intensiv berättelse som forsar fram i jagform. Mara är kantig och osäker och argsint och djärv i en ganska förförande blandning. Romantik saknas inte heller, men inslaget av saga, där man inte riktigt förstår vad som händer i Maras fantasi och vad som är verkligt känns ibland inte helt grundat i historien.
Ingrid Olsson håller sig däremot strikt till realismen i Komma över. Jeppe lider sig igenom sommaren mellan andra och tredje året i gymnasiet. Det har tagit slut med Emma som han bott ihop med ett underbart halvår. Hem till föräldravillan med svansen mellan benen vill han inte. Så han hamnar i en andrahandsetta på arton kvadrat, innehållande en fet råtta, en dammsugare och inte mycket mer. Påhejad av kompisen ger han sig motvilligt ut på spelningar och fester för att läka hjärtesåret. Det vill sig inte riktigt, trots några ansatser till nya förhållanden. Slutet är öppet och försiktigt optimistiskt – kan vänskap bli kärlek? Kan kärlek existera utan vänskap? Ingrid Olsson skriver på en enkel, luftig prosa, där det ryms mycket mellan raderna.
