BIRGER SCHLAUG: Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Hur många miljoner Elvisfans var det nu som inte kunde ha fel? Birger Schlaug älskar grabben från Tupelo till den grad att han skrivit en hel bok där idolen får blicka ner från himlen på sitt eget liv och på världens gång. Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac är en ganska godmodig historia, med undantag för det sorgliga slutet i vit sparkdräkt och uppsvälld ensamhet, som mixar inspelningsdetaljer med en snabbkurs i lagomkritisk USA-historia.

Den senare är förstås snarare Birgers än Elvis och bokens idealistiska berättarjag, ofta ett offer för omständigheterna, befinner sig ett bra stycke från den rockkung som tjatade till sig några minuter med presidenten (Nixon) i Vita huset för att beklaga sig över den moderna världens förfall. Snart trettio år efter sin död framträder han här som miljöpartist, och det kan man stå ut med i bokens bästa avsnitt, de entusiasmerande skildringarna av dofterna och känslan på söderns bomullsvidder och gistna verandor. Värre är det med de gymnasiala dialogerna med låtcitat, som förutsätts uttrycka djupa sanningar som författaren själv inte finner ord för.

ANNONS

Schlaug odlar gärna Elvismytens religiösa drag och rock' n'roll blir både anfall och försvar mot korkade rasister och tråktrista kommunister. De som växte upp med Elvis kommer alltid att minnas honom som den som perforerade Eisenhowerårens moralism och snipighet och här får höftrullarrevolutionären själv lägga ut en, för de flesta rockvänner, invändningsfri text om vad som är bra och dålig musik.

Myten tycks dock inte ha räckt till. Därför förses hjälten med Martin Luther King-gloria och får säga sådant som att hans första flickvän var "en donquijoteisk villfarelse". Han funderar över relativitetsteorin och ser likheter mellan sig själv och Paganini: "allt ryms i den rytm som utgör livets oändliga, kosmiska andetag vars omvälvande kärlek rymmer allt levande". Faktiskt låter det mer som Maharishi Mahesh Yogi än som The boy from Tupelo, men vi får väl acceptera att Elvis är Birgers åskledare.

Alla de som inte kunde ha fel vet förmodligen redan det mesta om Kungen; berättelsen om hans uppgång och fall är inristad i efterkrigshistorien. Schlaugs fictionversion präglas av gott humör och snackig hemmafilosofi. Det är ett riktigt grabbigt pojkäventyr, men inte särskilt rock'n'rolligt om man ska vara ärlig.

ANNONS