Beth Orton sjunger ut till slut

Beth Orton börjar svajigt, men avslutar perfekt.

ANNONS
|

Beth Orton är en sådan där artist jag alltid återvänt till. Speciellt de första skivorna som fortfarande står sig väldigt väl. Efter henne är det ju många brittiska sångerskor som kombinerat akustisk singer/songwriting med stillsam elektronika. Men Orton var en av föregångarna och alltjämt angelägen.

Jag gillar hur hon inte alls är svalt loungig utan har en nerv och en sårbarhet som fångar lyssnaren. Det är lite svajigt i början men tar sig fint, bland de nya låtarna sticker 1973 ut och vi får även titelspåret till gamla Central reservation.

Men bäst är Orton när hon som sista låt ensam med gitarren sjunger ut ordentligt och gör en perfekt Pass in time.

ANNONS
ANNONS