Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Julia och Romeo. Louise Juliusson och Torben Sigelius Kulin.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Avskalat modern Romeo och Julia

Teater Jaguar firar 30-årsjubileum med Romeo och Julia. Lis Hellström Sveningson ser modern ung vardag möta Shakespeares text och skrattar gott.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

TEATER


Teater Jaguar på Aftonstjärnan
Romeo och Julia
Av William Shakespeare
Regi och bearbetning: Lasse Beischer
Kostym, scenografi och ljus: Thomas Pålsson
I rollerna: Louise Juliusson, Torben Sigelius Kulin, Emil Klingvall
Spelas på Teater Jaguar t o m 27/10

Teatern för barn och unga har några slitstarka aktörer i Göteborg. Teater Jaguar hör till dem. I 30 år har gruppen spelat om drömmar och konflikter, gestaltat dråpliga situationer och svåra dilemman, visat vad vuxna gör på jobbet, ja, överhuvud taget ställt för de unga viktiga frågor på scen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Numera ges föreställningarna både i den fasta, lilla lokalen på Storgatan och på turné. 30-årsjubileet ägde rum på Teater Aftonstjärnan för att alla gratulerande vänner skulle få plats och den speciella publiksammansättningen bidrog givetvis till att ge jubileumsuppsättningen en flygande start. Men Romeo och Julia klarar sig säkert fint i mötet med den högstadiepublik den är tänkt för. Teater Jaguars aktörer vet för vilka de spelar.

Regissören och skådespelaren Lasse Beischer har bearbetat Shakespeares klassiker och iscensatt Louise Juliusson, Torben Sigelius Kulin och Emil Klingvall i de roller som har blivit kvar. Det är en hårt avskalad version, med de unga, modernt älskande i centrum.
Thomas Pålssons scenografi inskränker sig till en färgglad skärm. Kostymerna är valda för snabba byten och ger tydliga signaler om vem skådespelaren i stunden föreställer. Metanivån är tydlig, precis som publikkontakten. Hur man ska spela Shakespeare? lyder utgångspunkten. Det ironiska samförståndet krävs för att publik i pubertetsåldern ska klara dejtandet.

Beischer väljer en modern vardagston som osökt övergår i Shakespeares originaltext. Det är skickligt och väl använt av ensemblen. Louise Juliusson gör en pigg och initiativrik Julia. Ett fräsigt tryck i genusbalansen, särskilt i balkongscenen. Med en sväng bakom skärmen förvandlas hon till den norsktalande kusinen Tybalt. Torben Sigelius Kulin alternerar på samma sätt som Romeo och Julias far. Hans Romeo är darrande vek av uppriktig kärlek. Pappa Capulet älskar också sin dotter och drabbas av dåligt samvete när han skäller på henne.

De flesta rollbytena har Emil Klingvall. Hans fåfänga amma, målbrottstalande Mercutio, Fader Lorenzo med hasande myrsteg och sammanbindande trubadur är alla pricksäkra, komiska höjdpunkter.

För det är på den bogen Beischer och Jaguar berättar sin historia om kärlek med förhinder. Släktfejden hamnar i skymundan, motsättningarna blir snabba dialogfäktningar. Bäst som jag undrar hur det tragiska slutet ska rymmas i ramen, spelas det utan flams eller ovidkommande kommentar.
Men fram till dess, aldrig har jag skrattat så med Julia och hennes Romeo.