I rök och larm intar en gorillagirl med lasersvärd Atalantes scen. Koreografen Anna Westberg är tillbaka i Göteborg med ett stridbart budskap. Hon sätter i det nya solot Elektrakomplexet ljus på – och dans till – en grupp undanskymda kvinnliga kompositörer av elektronisk musik. Det blir ett lika spännande som lärorikt möte med en välmeriterad skara.
Delia Derbyshier skrev musik till Dr Who, Daphne Oram byggde en maskin för att kunna skapa de ljud hon ville, Else Marie Pade får stjärnorna att sjunga, även om hon sitter i fängelse, Laurie Spiegel skickar sitt ljudspår ut i rymden med Voyager 1977 och Beatriz Ferreyra låter den distraherade guden andas.
Med den här kreativa kvintetten får vi umgås under en dryg timme. Anna Westberg ger en sympatiskt gestaltad föreläsning. Till Ronja Svenning Berges känsliga illustrationer – förevisade på overhead! – berättar hon sakligt och med personligt tilltal om teknikkomplex och om kompositörerna. Hon får mig att verkligen lyssna.
Scenen är öppen och tom. Ett anspråkslöst bord härbärgerar vad föreläsaren/dansaren/koreografen behöver. Bilder, skivor, böcker, lite kläder för byte, rekvisita och en läsplatta där Oramics app kan laddas ner.
Musiken står i centrum, som bärare av nyfikna idéer. Det är konsekvent med Anna Westbergs eget förhållande till dansen. Vi får se ett moget konstnärskap konkret närma sig andra. Det nyfikna engagemanget återfinns i rörelserna. Ibland tar de form från 1970-talets fridans, men mer ser jag den erfarna kontaktimprovisatören gå i inspirerad beröring med musiken som partner. Viktor Wendins ljus skapar följsamma rum.
Dansen är aldrig illustrerande, avklarnad sammansmälter den med kompositörernas elektroniska musik. Både de vibrerande eruptionerna och rymdernas sköra klanger lyfter Anna Westbergs vackert expanderande dans.
