Anna Wester: Varför vägrar folk acceptera Avicii?

ANNONS
|

Förra veckan släppte Avicii sitt debutalbum True, och kritiken har minst sagt varit delad. Hur vida jag tycker plattan är bra eller dålig kan vi ta en annan gång, men i skrivande stund ligger en av singlarna från albumet på femte plats på den amerikanska Billboardlistan. Det var 19 år sedan vi sist hade en svensk artist på första plats på den listan. Men nu pekar mycket på att Avicii kan komma att toppa den, med inte bara en låt, utan kanske till och med flera. Han har redan, alltså innan debutalbumet släppts, spelat inför 25 miljoner människor över hela världen. Avicii är ofrånkomligen en av vår tids absolut mest framgångsrika artister. Det är fakta.

ANNONS

Trots den här enorma framgångssagan, som återigen hamrar fast Sverige på musikkartan, och det faktum att han hyllas av tunga kritiker över hela världen (tidningen Rolling Stone jämför till exempel Avicii med Bob Dylan vid Newport 65). Trots det, får Avicii utstå kritik och skakande huvuden från oss här i Sverige. Trendkänsliga unga vuxna vägrar acceptera att ingenting ligger mer rätt i tiden än Tim Bergling och hans manager. Den här medvetna klicken gör i övrigt allt de kan för att ligga i framkant, men avvisar samtidigt Avicii som sinnebilden av samtiden. Avicii är den 20:e september 2013. Han formas i realtid, och det händer precis just nu.

Det slog mig att jag själv i flera år varit kritisk inför Avicii. Men varför då? Vad bottnar den här kritiken i, egentligen? Jag försökte komma på vad det var, men hittade inget tillräckligt bra svar för att fortsätta att kritisera honom.

Jag tycker nästan att det blir komiskt hur folk fortfarande står med armarna i kors och vägrar acceptera att Avicii är här för att ta över hela världen.

ANNONS