Anita Salomonsson | I enslighet framfödt.
Anita Salomonsson | I enslighet framfödt.

Anita Salomonsson | I enslighet framfödt

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Anita Salomonsson från den litterärt inte helt okända byn Hjoggböle i Västerbotten framträdde som författare relativt sent i livet. Men hon har ändå hunnit med en imponerande verklista. Hennes teman är oftast kvinnoöden i det förgångna. Som föregående romanen Lika som kärlek bygger den nya I enslighet framfödt på verklighetsunderlag. Det är en typ av historia som rättegångsprotokollen vimlar av. Hemmadottern i en besutten bondefamilj blir förälskad i en soldat och gravid. Inte en gång utan två, och båda gångerna tar familjen livet av den nyfödda.

Salomonssons stil är allt annat än hårdkokt. Skildringen av Klara Sofia Höglander är en hel kvinnohistoria, full av beskrivningar av självhushållets göromål. Hemmadotterns underordning kommer till uttryck inte bara vad gäller sexualitet, utan i sysslorna med födoämnen och textilier, köksredskap och kaffekok. Språket utgår från gestalternas egen horisont, här finns inga anakronismer eller sentida psykologi. Om den historiska romanens uppgift är att ge en aning om mentaliteten i förfluten tid så lyckas Salomonsson perfekt.

ANNONS

Skamkulturen som drabbar Klara Sofia så hårt baseras inte bara på religion och syndaskuld. Den sociala strävan uppåt, bördshögfärden och att lägga egendom till egendom för att hålla armodet på avstånd påverkar äktenskapspolitiken: det gäller att gifta upp sig, ”rätt” giftermål är en källa till utökat ägande och välstånd. Någon gång riskerar Salomonssons stil att kantra över från det bygdenaturalistiska till det romantiskt sagoaktiga, men det gör berättelsen om barnamord ännu mer gripande.

Romanen är också en påminnelse om att det bara är lite mer än hundra år sedan även det här landet präglades av skamkultur och tvångsgiften. Men mycket kan ändras, med hjälp av symaskiner och frambrytande modernitet under det radikala 1880-talet.

ANNONS