Vilka ska städa på våra arbetsplatser?”
I samma stund som jag hörde den meningen i SVT:s viktigaste politiska program ställt av SVT:s viktigaste programledare bestämde jag mig för att låtsas att det var ett skämt. Jag blundade, höll för öronen och jobbade på med mitt. Medan den stora världen diskuterade valfrågor arbetade jag med en föreställning om en 11-årig pojke som har levt i Sverige i sju år, de allra flesta gömd, utan uppehållstillstånd, papperslös.
I en scen ur föreställningen pekar ”Leo” ut var han bott, var han gått i skolan och spelat fotboll på en karta i Göteborg. När frågan om var hans mamma jobbat kommer upp gör han en svepande rörelse över hela staden. Mamman är inte bara gömd, hon blev städerska när hon kom till Sverige. ”Leo” har berättat för oss om hur han ibland masserar hennes ömmande kropp efter långa arbetspass.
Min mamma kom till Sverige för att städa från Peru, via Rumänien på 70-talet och en av de första gångerna fick hon magkatarr; hon fick ett storkök på sin lott.
Kanske var det minnet av mina händer som klappar min mammas smärtande mage som gjorde det omöjligt att fortsätta förneka Anna Hedenmos spontana fråga till Sverigedemokraterna i partiledarutfrågningen: ”Vilka ska städa på våra arbetsplatser?”
Den enskilda meningen gjorde mig argare, fick mig att känna mig mer förolämpad än något som Jimmy Åkesson sagt under den sammanlagda tid som han har varit ledare för sitt rasistiska parti med nazistiska rötter. Det handlar om förväntningar. Förväntningar som ständigt krossas, samtidigt som ilskan växer, missnöjet pyr.
De som städat ”våra arbetsplatser” under efterkrigstiden kom till Sverige i hopp om en bättre framtid, de var ibland akademiker, ibland överklass, ibland arbetarklass, ofta intellektuella och de flesta hade yrken och utbildningar. Jag vet inte i hur många fall de redan var städare när de kom hit eller om Sverige är ett land som förvandlade dem till städare. Men i samma stund som Anna Hedenmo sa ”våra” skapade hon en polarisering där hon är vi och jag är dom. Jag är inte ”vår” med henne, jag är vår med invandrarmammor som studerade teaterregi och medicin och antropologi och som kom hit och förvandlades till städare. Och nu har jag varit i Sverige så länge att jag skulle vilja att SVT:s partiledarutfrågning även utgick från att sådana som jag är medborgare i konungariket Sverige. Jag skulle vilja slippa den enfald och det förakt som finns i meningen ”Vilka ska städa på våra arbetsplatser?” För vilka ska annars titta på era tv-program i framtiden?
