Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

Det finns scener för ungar från musikskolan och de stora festivalerna. Men scener för musiken däremellan minskar drastiskt, visar en ny rapport som släpps på Way out West.
Det finns scener för ungar från musikskolan och de stora festivalerna. Men scener för musiken däremellan minskar drastiskt, visar en ny rapport som släpps på Way out West.

Allt färre scener för livemusik

Antalet scener för livemusik minskar drastiskt, visar en ny rapport som släpps på torsdagen på Way out West. Dags att införa ett arrangörsstöd, skriver Joppe Pihlgren, verksamhetsansvarig, på föreningen Livemusik Sverige.

Svensk popmusik är världskänd. I förhållande till vår folkmängd är vi bäst i klassen och populärmusiken en stor exportframgång. Det förklaras ofta med Sveriges goda infrastruktur för att lära sig musik. I studieförbund och kulturskolor finns möjligheter till musikutövande, och här startar processen för de allra flesta.

Men vad händer sedan? I den färska rapporten Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö) beskrivs det tomrum som uppstått mellan scener för amatörer och för professionella.

Spelställen saknas

Sommarsverige är visserligen fullt av festivaler som drar stora skaror besökare. Men det saknas spelställen mellan fritidsgårdsscenen och Way out West. Antalet livescener minskar drastiskt. Lokala musikklubbar slår igen. Glappet fylls i någon mån igen av ideellt arbetande arrangörsföreningar, minimerade gager för artisterna och ständig jakt på sponsring. Men det räcker inte. Tomrummet dränerar sakta men säkert det svenska musiklivet.

Ett avgörande skäl är den snedvridna synen på populärmusik. Det är som om popmusik inte platsar i kulturens finrum, där de klassiska kulturformerna bevakar sina intressen. Popmusiken likställs med musik som är populär – och musik som är populär likställs med musik som är ekonomiskt lönsam. Det finns också en uppfattning att pop bara är för ungdomar.

Många genrer

Men popmusiken innehåller ett brett spektrum av kulturuttryck, såväl kommersiella som experimentella, och allt däremellan. Det handlar om många olika genrer och det handlar om musiker och scener som berikar det svenska kulturlivet. Popmusik borde därför av kulturpolitiken likställas med kulturformer som klassisk musik, teater och dans. Men så är det inte.

Jämför med idrotten. Vad skulle hända om vi plötsligt avskaffade alla juniortävlingar, om det inte fanns några tydliga steg mellan bredd och topp?

I flera europeiska länder, bland annat Storbritannien och Tyskland, har man redan uppmärksammat detta dilemma och satt in åtgärder (vi är alltså inte bäst i klassen på detta område). Även på en del håll i Sverige, till exempel i Kalmar län och Norrbotten, görs satsningar för att stödja lokala arrangörer och artister. Men detta är undantag snarare än regel. En studie från Borlänge kommun visar att 184 av landets 290 kommuner inte har några satsningar på popmusik.

Detta behövs!

Om vi vill ha arrangörer och scener i hela landet behövs åtgärder:
+ Inför ett specialdestinerat offentligt stöd till lokala arrangemang inom populärmusiken, alternativt avskaffa den genreindelning som i praktiken existerar och som ger vissa genrer större stöd än andra.
+ Jämställ populärmusiken med andra kulturformer inom den statliga kulturpolitiken vad gäller kulturstöd, i olika styrdokument och i riktlinjerna för kultursamverkansmodellen.

Det finns en väldig kraft i populärmusiken. Ett stöd skulle ge nya arbetstillfällen för artister, berika kulturutbudet i samhället, skapa ekonomiska och sociala mervärden och bygga nya broar mellan popmusikpyramidens bas och topp. Det vore en god framtidsinvestering, både ekonomiskt och socialt.

Fotnot. Rapporten Vi fortsätter spela pop (men vi håller på att dö) släpps på Way out West av föreningen Livemusik Sverige, MoKs, Musik- och kulturföreningarnas samarbetsorganisation, och Studiefrämjandet.

Mest läst