Alesso hade sitt uppdrag klart för sig. Det handlade om att ta årets Summerburst i mål med en rejäl ljudbang. Och som det smällde. Redan en kort bit in i Alessos set var Ullevi ett enda rykande inferno av kulsprutebas, grön superlaser, rök, raketer och eldkot som skickades ut mot natthimlen.
Alesso, fortfarande något av ett underbarn, matade på med enorm intensitet där låtarna avlöste varandra med ett tempo så furiöst att det var svårt att hänga med i alla passager. Inledande Anthem, Vips av Skrillex, Tear the roof up och Sweet escape x 2 rasade alla ut från en scen som mer än någonsin såg ut som ett brinnande rymdskepp på besök från en galen nattklubbsplanet.
Alesso var kaptenen som spelade för folkmassan på innerplan som studsade, hoppade och dansade sig galen så till den milda grad att till och med Alesso uppenbarligen tvingades kippa efter andan och nypa sig i armen.
Mot slutet bad han oss plocka upp mobilerna och sedan If i lose myself-hitten innan alltihop spurtade i mål med Sun i shining som en hyllning till Axwell & Ingrosso.
Till sist tystnade ändå musiken, Alesso tackade för sig och Summerburst satte punkt med ett programenligt dunderfyrverkeri. Förutsägbart? Absolut. Men inte desto mindre effektivt.
