Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    AANT ELZINGA: Einstein's Nobel prize - a glimpse behind closed doors

    Vetenskapsteoretikern Aant Elzingas bok om varför det dröjde så länge innan Albert Einstein fick sitt Nobelpris är en utmärkt analys av vad som utspelade sig bakom stängda dörrar.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.


    "För hans förtjänster om den teoretiska fysiken, särskilt för hans upptäckt av lagen för den fotoelektriska effekten." Så löd motiveringen till 1921 års Nobelpris i fysik, vilket dock utdelades först året därefter. Mottagaren var givetvis Albert Einstein.
    Ingen har som just Einstein kommit att personifiera den geniale och ståndaktige forskaren. Diskussioner om hans teoretiska arbeten pågår än i denna stund, och föga överraskande är Einsteinlitteraturen snudd på oöverskådlig.
    Många är de som känt sig motiverade att uttolka Einsteins betydelse som nydanare, internationalist, pacifist, sionist et cetera. Varför det dröjde såpass länge innan priset delades ut, varför inte relativitetsteorierna belönades samt hur diskussionen såg ut i nobelkommittén är emellertid frågor som inte genomlysts tillräckligt.
    En som dock på ett förtjänstfullt sätt tagit på sig uppgiften är Aant Elzinga, professor emeritus i vetenskapsteori vid Göteborgs universitet. Hans bok Einstein's Nobel prize - a glimpse behind closed doors är en utmärkt analys av vad som faktisk utspelade sig bakom Vetenskapsakademiens stängda dörrar.
    Efter noggranna arkivstudier kan Elzinga visa hur starkt tvivlet var i Sverige, särskilt i Uppsala och Lund, mot Einsteins banbrytande tankar. Skälen var flera. Hans idéer ansågs fram till 1919 vara obevisade, och dessutom menade många att de var både onyttiga och alltför filosofiska. Och att filosoferna i Uppsala dessutom djupt misstrodde Einstein gjorde säkert sitt till, något som än en gång påminner om vilken makt Uppsalafilosofin haft. Annorlunda då i Göteborg där filosofer som Gunnar Aspelin och Ernst Cassirer var öppna för Einsteins tankar.
    I ett avslutande kapitel skildras hur Einstein till slut tog emot priset i juli 1923 på Liseberg i Göteborg. Efter föredraget sägs det att åhörarna bokstavligen satt som fastklistrade i bänkraderna - beroende på att lacken i de nya bänkarna börjat smälta i julihettan. Den effekten påverkade dock inte Einstein. För han stod upp.