Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1
De flesta våldtäkter sker inomhus, av någon som är bekant till offret, och de flesta fall innehåller inga stora mängder fysiskt våld, och vem som helst kan drabbas, skriver debattörerna.

Krossa de farliga fördomarna om våldtäkt

Stereotypa bilder av vad som är en våldtäkt och hur ett offer eller gärningsman ser ut och beter sig måste bekämpas. Dessutom måste den juridiska processen gå snabbare, och stödåtgärder sättas in tidigt, så att fler orkar anmäla, skriver Emma Blomdahl och Julia Östfeldt, grundare av Föreningen Tillsammans.

Under sommaren har, som många gånger tidigare, rapporteringen om våldtäkter tagit fart. Därför är det inte konstigt att många har en tendens att tro att våldtäkt är en sommarföreteelse, trots att övergreppen sker varje dag, året runt. Statistiken talar sitt tydliga språk: Varje år sker 36 000 våldtäkter enligt BRÅ, men endast 6 000–7 000 anmäls. Stereotypa bilder av våldtäktsbegreppet, offer och gärningsman påverkar såväl de utsatta att inte alltid anmäla, som rättssamhället att inte sätta in de insatser som krävs. Det är dags för nya synsätt och åtgärder.

Det finns en rad olika fördomar som styr samhällets syn på våldtäkt, våldtäktsoffer och förövare. De flesta tror nog att en våldtäkt innehåller mycket fysiskt våld, sker i en mörk park och att gärningsmannen är okänd för offret. Det finns även en lika stereotyp bild av det perfekta offret: en ung berusad tjej, utmanande klädd, på väg hem från en fest. Statistiken visar dock på något annat. De flesta våldtäkter sker inomhus, av någon som är bekant till offret, och de flesta fall innehåller inga stora mängder fysiskt våld, och vem som helst kan drabbas.

Rättsväsendets roll

De här fördomarna finns inte bara i samhället utan även inom rättsväsendet. Detta i sin tur påverkar även de som utsätts. Många våldtäktsoffer ser det som de utsatts för som ofrivilliga sexuella handlingar, framför allt när en bekant gärningsman är involverad, även om det rent juridiskt kan vara fråga om våldtäkt. Detta beror på den stereotypa bild av våldtäkt som finns, vilket dels gör att man inte vågar anmäla men också har svårt att bearbeta det som hänt. Dessa schablonmässiga föreställningar kan också skapa problem för vänner och familj till den utsatta som har svårt att förstå vad som inträffat.

Därför vill vi jobba med kunskapsspridning om våldtäktens variationer, samt undersöka om en eventuell omskrivning av ordet våldtäkt skulle kunna vara möjlig så att fler känner att det som hänt dem kan falla under rubriceringen.

Ett annat problem drabbar de som vågat ta mod till sig och anmäla. I många fall kan det gå flera månader innan den juridiska processen tar fart, eller till dess att man som utsatt får kontakt med en stödenhet. Under sommaren samt andra större ledigheter förvärras problemet, då såväl rättsväsendet som jourer har minskad verksamhet. Därför är det av yttersta betydelse att stödåtgärder sätts in redan de första dagarna då offren känner sig som mest utsatta. Bättre samarbete mellan polis och brottsofferjour vore önskvärt, samt att jourmålsägandebiträde sätts in samtidigt som anmälan görs för att effektivisera processen.

Regionala skillnader

Att den hjälp som man som utsatt får inte alltid sätts in i tid är emellertid inte det enda problemet när det kommer till samhällets stöd till våldtäktsoffer. Den hjälp man som drabbad får varierar stort beroende på var i landet man befinner sig. Detta får som följd att alla individer inte har samma möjlighet till att få det stöd som krävs för att kunna bearbeta och gå vidare. Därför föreslår vi att man inrättar en nationell strategi för hur våldtäktsoffer, ska bemötas. Där en helhetslösning som den som finns på Akutmottagningen för Våldtagna Kvinnor på Södersjukhuset i Stockholm kan ses som förebild.

Även om rapporteringen i media inte är lika stor resten av året så sker över 100 våldtäkter varje dag, året om. Det finns inte en typisk våldtäkt, inte heller en stereotyp som kan beskriva förövaren eller den som utsätts. Det enda som är gemensamt är att liv förstörs och människor lider. Därför är det av högsta betydelse att man slår hål på myterna, diskuterar begreppen och förbättrar åtgärderna. Bara då finns en verklig möjlighet till förändring så att varken människor eller tidningar har våldtäkter att rapportera om kommande somrar.

Emma Blomdahl

Julia Östfeldt

grundare Föreningen Tillsammans

Mest läst