Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Kristina Mattsson | Välfärdsfabriken

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Kristina Mattsson | Välfärdsfabriken

    I Välfärdsfabriken ställer Kristina Mattsson en högaktuell diagnos på välfärdssektorn så här i den begynnande valrörelsen. Mattias Hagberg läser ett viktigt debattinlägg.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    reportagebok

    reportagebok

    Kristina Mattsson

    Välfärdsfabriken

    Leopard förlag

    Resultaten i skolan sjunker. Landets lärare känner sig pressade, missnöjda och otillräckliga. Inom äldreomsorgen är personalbristen konstant. Och bland landets läkare har stress blivit en självklar del av jobbet.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Bara för att nämna några exempel. Det är som om den offentliga sektorn drabbats av en märklig sjukdom, en sjukdom med stress, dåliga resultat och missnöje som de tydligaste symtomen, en sjukdom som sprider sig som ett virus och infekterar område efter område av den skattefinansierade välfärden.

    Symtomen är lätta att känna igen. Att ställa diagnosen desto svårare. Hur ska dessa problem förklaras? Hur ska vi förstå vad som händer med den svenska skolan, den svenska sjukvården eller den svenska äldreomsorgen? Varför nås vi dagligen av rapporter om vanskötsel, vantrivsel och vanvård?

    I reportageboken Välfärdsfabriken ställer journalisten Kristina Mattsson sin diagnos, en diagnos som är högaktuell nu när valrörelsen dragit igång på allvar. En diagnos som dessutom visar att problemen inte i första hand är de som våra folkvalda älskar att strida om – privatisering, valfrihet, resurser – utan något helt annat. Enligt Kristina Mattsson har den offentliga sektorn drabbats av en akut förgiftning som en följd av eviga effektiviseringar, återkommande kvalitetskontroller och tilltagande toppstyrning.

    I grund och botten handlar det, enligt Kristina Mattsson, om att politiker och förvaltningschefer låtit en industriell logik invadera den svenska välfärden. Makthavarna har helt enkelt föreställt sig att skolor, sjukhus och äldreboenden kan drivas på samma sätt som fabriker.

    På pappret och på managementseminarierna har det säkert låtit bra. Vem kan vara mot effektivitet, kvalitet och kontroll? Vem kan vara motståndare till att varje skattekrona ska ge mer och mer välfärd? Men i verkligheten har det aldrig blivit som det var tänkt. Arbetet med barn, sjuka och gamla kan inte styras på samma sätt som en fabrik. En skola är inte ett maskineri där man stoppar in barn i ena ändan och får ut högpresterande elever i den andra. Ett sjukhus eller ett äldreboende är inte ett löpande band där enskilda människor kan betraktas som produktionsenheter. Nej, arbetet med människor kräver en annan logik, ett annat sätt att tänka.

    Men hur kan det då komma sig att det industriella tänkandet fått ett sådant genomslag? Hur kan det komma sig att politiker och förvaltningschefer så mangrant ställt upp och anammat ett sätt att se på välfärd som de flesta instinktivt känner är fel?

    Enligt Kristina Mattsson handlar det om makt och om ekonomi, om en vilja att få kontroll över arbeten och arbetsuppgifter som tidigare inte gått att kontrollera. Och om möjligheten att klämma ut mer resultat ur redan hårt pressade organisationer. Målet har varit att öka produktiviteten.

    Kristina Mattsson skriver om ”digital taylorism”. En sorts modern motsvarighet till den klassiska taylorismen, men med den skillnaden att det nu inte bara handlar om manuella arbeten utan även om tjänsteyrken. Med datorernas hjälp kan allt registreras, mätas och kontrolleras. Lärare, läkare och sjuksköterskor, alla lägger de i dag en betydande del av sin arbetstid på att dokumentera sitt eget arbete. Allt för att säkerställa att arbetet utförs enligt de beslut som politiker och högre tjänstemän fattat.

    Yrken som för bara något decennium sedan präglades av en hög grad av professionell autonomi har i dag blivit hårt kringskurna och alltmer standardiserade.

    Visst, skriver Kristina Mattsson, är det bra att även lärare, läkare och sjuksköterskor kontrolleras. Ingen vill väl tillbaka till en tid då skolor och sjukhus var egna riken fulla av självtillräckliga småfurstar. Men det betyder inte att dagens situation automatiskt är bra. Enligt Kristina Mattsson har vi nämligen slängt ut barnet med badvattnet. Något väsentligt har försvunnit eller riskerar att försvinna från välfärdssektorn när den behandlas som en industri, som en produktionsenhet. Kanske kan det enklast sammanfattas med ordet omsorg eller möjligen mänsklighet. Det vill säga, allt det där som inte går att mäta, dokumentera och utvärdera, all den där tysta, ogripbara kunskapen som lärare, läkare, sjuksköterskor och alla andra inom vård, skola och omsorg efterhand tillägnar sig.

    Kristina Mattssons rapport från välfärdsfabriken är ett rakt, rappt och viktigt inlägg i debatten om framtiden för den svenska vården, skolan och omsorgen. Detta är en bok som alla med intresse för vår gemensamma välfärd borde läsa. Inte för att Kristina Matsson tillför så mycket nytt, utan för att hon sammanfattar läget på ett mycket föredömligt sätt. Hon visar med all önskvärd tydlighet att alla som jobbar inom den offentligt finansierade välfärden måste återta makten över sina yrken, annars riskerar vi att få ett samhälle där omsorg och mänsklighet får stå tillbaka för rationalitet och kostnadseffektivitet – och det riskerar att bli ett samhälle där ingen mår särskilt bra, varken anställda eller brukare, trots att allt utförs på bästa och effektivaste sätt enligt den rådande ideologin.

    .

    Ämnet

    Något väsentligt har försvunnit eller riskerar att försvinna från välfärdssektorn när den behandlas som en industri, som en produktionsenhet. Kanske kan det enklast sammanfattas med ordet omsorg eller möjligen mänsklighet, skriver Mattias Hagberg om Kristina Mattssons Välfärdsfabriken.

    Skribenten

    Mattias Hagberg är författare och kulturskribent. Han skrev senast om TV3:s serie Trolljägarna.