Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter
Bild - 1

Kraven ökar på oppositionen

När överraskningen nu lagt sig om att det inte blir något nyval i mars, har inte oväntat debatten satt igång om den så kallade decemberöverenskommelsen mellan S-MP-regeringen och Alliansen. Katastrof eller det praktiskt riktiga beslutet? Det minst dåliga alternativet i en svår situation eller bara ett sätt att fega ur inför risken av nyval? Åsikterna är många.

Situationen är inte helt okomplicerad efter överenskommelsen, men en del synpunkter bär i väl hög grad efterklokhetens prägel. Särskilt svajigt förefaller det vara bland en del statsvetare, som tidigare varit starkt kritiska till nyvalet, och nu, när det inte blir något nyval, är ännu mer kritiska.

Ett exempel är professorn Tommy Möller som i en debattartikel i Expressen uttrycker farhågor för de demokratiska konsekvenserna av nya budgetregler. Men just Möller har tidigare i olika sammanhang framhållit behovet av ett ändrat regelverk. I en intervju i DN den 5 december förklarade han att vid ett fortsatt dödläge efter ett nyval fanns skäl att då se över regelverket för att underlätta för minoritetsregeringar. Vidare borde reglerna för voteringar förtydligas; ett exempel kunde vara att partier bara fick rösta en gång.

Några sådana tvångsregler, riktade mot andra partier, ingår inte alls i överenskommelsen, som snarare kan ses som ett inbördes hederskodex mellan två parter. Det är också bra att det stannat därvid.

Av tonläget på en del håll kan man lätt få uppfattningen att budgetregler för att underlätta för minoritetsregeringar skulle vara något helt nytt. Så är inte fallet. Vi har haft en budgetordning sedan 1990-talet, i spåren av den dåvarande borgerliga regeringens bekymmer med att hantera diverse utgiftskrav från Ny Demokrati.

Det hindrar inte att det finns risker med den nu träffade uppgörelsen. En är frestelsen för en regering att lassa in kontroversiella frågor i budgeten, trots att de egentligen inte hör hemma där. Blir ett sådant missbruk uppenbart lär överenskommelsen snabbt spricka. Men frestelsen kommer att finnas där.

En annan fråga gäller oppositionens roll och möjligheter att påverka när budgetens ramverk är fastställt. Förre försvarsministern Mikael Odenberg (M) hävdar i en kritisk DN-artikel att Alliansen lagt sig platt och befarar att regeringen getts total frihet. Så lätt lär det nu inte bli. Även den här regeringen, liksom den tidigare Reinfeldt-regeringen, lär få finna sig i en del besvärande nederlag i sakfrågor.

Men de kritiska farhågorna understryker vikten av att de fyra Allianspartierna tar sin oppositionsroll på allvar, lägger skarpa förslag och driver den politiska debatten. Bilden av de sex enade partierna inskärper i själva verket kraven på just en aktiv opposition.

GP 30/12 -14

Mest läst