Kanadensiska Diana Krall har blivit lite av en jazzfavorit hos folk som egentligen inte lyssnar på jazz. Lagom duktig, lagom folklig, lagom svår.
Även om det svåraste med Diana Krall de senaste åren har varit att lyssna på hennes extremt blodfattiga tolkningar av Eagles och Elton John.
Nu sjunger hon i alla fall jazz igen, standards ur den amerikanska sångboken, och det fungerar genast bättre. Johnny Mercer’s gamla Dream (tidigare inspelad av Frank Sinatra, Roy Orbison m.fl.) är riktigt fin.
Även Like someone in love (Ella Fitzgerald, Chet Baker) är snygg och Marc Ribots gitarr i Moonglow från 1933 är både tidlös och stilren.
ANNONS
