Nu börjar resebolagen få upp ögonen för sociala förhållanden på turistmålen.

Samtidigt som egyptierna kämpade för demokrati på Tahirtorget låg många svenskar på stranden i Hurghada och solade. Frågan om semesterresor till diktaturer har fått ny aktualitet de senaste veckorna. Det handlar om till exempel Egypten och Tunisien, Marocko, Thailand och Kuba.

- Jag tror att många som hade biljetter till Egypten under oroligheterna inte hade en aning om att landet var en diktatur. Här tycker jag att resebolagen ska informera om sociala, politiska och kulturella förhållanden, säger Helena Myrman, koordinator på Schyst resande. Det är ett nätverk bestående av bland annat Ecpat, Fair Trade Center och Hotell- och restaurangfacket.

Grundinställningen hos Schyst resande är att turism och resande är en positiv kraft som skapar möten mellan människor och bidrar till en positiv ekonomisk utveckling.

- Diktaturer ska helst inte isoleras. Men om man reser till en diktatur har man också ett stort ansvar. Ju svårare förhållanden, desto större ansvar, säger Helena Myrman.

Intresset bland konsumenter att resa schyst har hittills varit ganska svalt. Kanske beror det på att resor inte ses som en produkt på samma sätt som till exempel mat och kläder.

Klas Grinell är turistforskare och intendent på Världskulturmuseet, vars pågående utställning Destination X handlar om människors drivkrafter att förflytta sig i världen.

- Det går inte att särskilja turism från det världsekonomiska systemet i stort. Det är en tjänsteprodukt bland många andra. Det viktiga ur ett konsumentperspektiv är att fokusera på hur man vill resa.

Resebranschen har fram till alldeles nyligen varit ganska ointresserad av att jobba med sociala frågor, enligt Helena Myrman.

2008 publicerades rapporten En exkluderande resa, en granskning av turismens effekter i Thailand och Brasilien. Det är en ganska deppig läsning, som visar på dåliga arbetsvillkor och barnarbete. I Thailand anställdes många gästarbetare från Burma och Kambodja med usla anställningsvillkor. Under fältstudien framkom att barn under 15 år jobbade på byggen eller med renoveringar av hotell.

- Då tyckte resebranschen att detta inte var deras sak, eftersom de inte ägde hotellen. Men sedan dess har det hänt en hel del. De stora resebolagen tycker i dag att de har ett ansvar för att arbetsvillkoren är drägliga, även om de inte själva äger hotellen.

De tre stora resebolagen Apollo, Fritidsresor och Ving har börjat samarbeta med Travelife. Travelife är ett mät- och kontrollsystem som går ut på att granska och inspirera turisthotell i frågor om till exempel hållbar miljö, bättre arbetsvillkor, användning av lokala varor samt hur man motverkar barnsexturism.

Helena Myrman tycker att det är ett bra initiativ, även om det än så länge är väldigt få hotell anslutna. Dessutom sker inte granskningen av en oberoende part, utan av den egna branschen.

- Det finns helt klart ett större intresse i dag jämfört med för några år sedan. Men det är en lång väg kvar.

Även om utvecklingen går framåt finns en motsatt trend: den stavas All inclusive. När resebyrån Resia i veckan publicerade en trendspaning konstaterade de att efterfrågan för All inclusive ökar och att resebolagen breddar sitt utbud inför sommaren.

Klas Grinell är mycket kritisk till reseformen. Här samarbetar ofta resebolagen med internationella leverantörer, och långt ifrån alla de pengar som en turist spenderar kommer destinationsländerna till godo.

- Jag har svårt att se någonting positivt med All inclusive. Det innebär ett stort inkomstläckage, är resurskrävande och leder till stor avskärmning från landet.

Men han vill ändå tro att utvecklingen är på väg åt rätt håll.

- För några år sedan ville inte resebolagen befatta sig med sexturism. Nu har man börjat arbeta med frågan, och gör alltså andra val än rent ekonomiska. Det finns ingen anledning till varför resebolagen inte skulle kunna jobba med fler aspekter.