Utbudet av ekologiska kläder i de stora klädkedjorna har minskat sedan boomen hösten 2007, skrev GP Konsument i gårdagens tidning.

Något som förvånar Mathilda Tham, adjungerad professor i mode vid Beckmans Designhögskola i Stockholm, föreläsare vid Goldsmiths University of London och forskare i hållbart mode. Hon ser i stället en "jättepositiv" utveckling där efterfrågan på ekologisk bomull är större än tillgången och kunskapen hos klädföretagen ökar.

- Bara de senaste två åren har det hänt otroligt mycket! Från att modebranschen har varit ett riktigt skamområde har den gått till att vara ett område som andra branscher kan titta på. Företagen sitter ytterst på stolskanten nu! De är inte längre intresserade av att prata om problemen med hållbarhet, i stället vill de prata lösningar.

Mathilda Tham talar snabbt och entusiastiskt om sin hjärtefråga. Det är svårt att inte smittas av hennes engagemang även om hon själv inte är riktigt nöjd, "jag är aktivist, jag tycker det går för sakta".

- Det här är ett område som har varit väldigt starkt förknippat med en speciell look - oblekta och osexiga tält, som att sticka sin egen musli. Jag har märkt att den bilden lever kvar hos en del företag. Men mina studenter, som är unga, har ingen sådan estetisk koppling, säger hon.

Men går det egentligen att få hållbara, klimatsmarta kläder? Mycket beror på oss som användare, menar Mathilda Tham.

- Ja, faktiskt. Det är för att vi tvättar så mycket. Upp till 85 procent av ett plaggs miljöpåverkan kan komma från tvättandet. En hel del tvättar vi av slentrian – för att vi inte orkar hänga upp plagget, för att vi är livrädda att inte vara fräscha.

Hon säger att bara sju procent av det som ligger i tvättkorgen egentligen är smutsigt. Själv tvättar hon de flesta plagg i 30 grader och torktumlar aldrig.

- Jag ser istället till att hänga upp mina kläder och vädra dem. Sedan har jag speciella jobbkläder och är rädd om dem.

Under ett plaggs livstid sker miljöpåverkan i många led. I produktionen, där bomullsodlingen använder mycket kemikalier och vatten. I transporten, som kan ske med lastbilar eller flyg. I försäljningsfasen, där butikerna "är jättehårt upplysta" och använder påsar och paketering. I användarfasen, där vi tvättar och torktumlar, förbrukar kemikalier och vatten. Och slutligen, när plagget inte längre används.

- Det är jätteviktigt om man är trött på plagget att man lämnar det till second hand eller återvinning i stället för att slänga det. Då kan det i alla fall bli lump.

Hur kan framtiden se ut?

- Jag tror på ett bredare fiberutbud, ekobomullen kan inte lösa allt. Hampa är en väldigt bra fiber. Jag hoppas också på en bättre infrastruktur för återvinning, till exempel av polyester, något som redan finns.

Mathilda Tham spår också att fler butikskedjor kommer att göra som bland andra Filippa K: erbjuda sina egna kläder som second hand, eller hyra ut kläder i klädbibliotek.

- Jag kan inte se att det är omöjligt. Det finns ju redan företag som sysslar med kläduthyrning.

Mathilda Tham hoppas på en framtida diskussion om dagens överkonsumtion och överproduktion av kläder.

- När man köper ett plagg är det inte för att man fryser. Eftersom konsumtionen är en så jättestor del av våra liv är det viktigt att man har en medvetenhet om varför man handlar som man gör.