Efter styrkepasset på gymmet måste tonårssonen köpa en proteinbars. Annars kan han inte träna – hävdar han. Sen går han hem och äter en stor portion lax till middag sprängfylld av högvärdigt protein.

Själv kan jag dricka en protein-smoothie när jag inte hinner äta på väg till stallet. Där står älsklingshästen - även han får extra proteintillskott.

Hälsotrenderna ändras hela tiden. Först var vi många människor som fokuserade på fibrer. Med havregryn och grovt bröd gällde det att få i sig alla de fibrer som krävdes var dag för att magen och resten av kroppen skulle må bra.

Sen kom GI-maten och diskussionen om olika typer av kolhydrater. Långsamma kolhydrater på tallriken var lösningen om vi ville slippa ett snabbt insulinsvar och trötthet.

Strax därpå hojtade LCHF-förespråkarna om att en kost med mycket fett och utan kolhydrater skulle ge oss en smal kropp och ett friskt liv.

Nu är det dags för proteinet att göra entré.

I dag inleder GP Konsument en serie om protein, eftersom vår spaning är att proteinet kommer in i nutritions-debatten på allvar i år.

Protein i höga doser har länge varit vardagsmat för bantare, kroppsbyggare och andra hårdtränande.

Hälsokostbutiker, gym och numera allt fler livsmedelsaffärer har långa hyllor med olika proteintillskott. Produkternas budskap är att vi ska gå ner i vikt, bygga muskler eller orka mer.

De gigantiska plastburkarna med proteinpulver och de smaksatta barsen, som ser ut och smakar som godis, är synliga exempel på att vi inte litar på maten. Vi verkar tro att vi äter för slarvigt, för lite eller för dåligt och därför behöver kompensera med ett enkelt och snabbt tillskott.

Burkarna och barsen är också ett bevis på att vi som fötts i den rika västvärlden – med tränande söner, stressade morsor och välskötta husdjur - har det väldigt väldigt bra.

På många håll i världen är protein, eller snarare bristen på protein, detsamma som svält.

Häng med oss i denna granskning av protein.

Kerstin Eikeland