Rökt korv nisch för Axels chark
Ann-Christin Vorbau kommer gående mot oss från sitt hus som ligger alldeles intill Axels chark. Nästa vecka är det dags att producera leverpastej, men den här dagen är det korv som tillverkas.
Relaterat
Artikelserie
- Närproducerad mat
- Svenskt Sigill anmäls till Konsumentverket 2010-06-01
- Maten ska visa våra jag 2010-05-28
- Ingen vet vad närproducerat är 2010-05-26
- Onsalakorven anmäls till Livsmedelsverket 2010-05-24
- "Handlar om var receptet kommer ifrån" 2010-05-24
- Onsalakorven kommer från Finland 2010-05-24
- Så argumenterar företagen 2010-05-26
- GP:s jakt på närproducerat 2010-05-26
Charkuteriet är inrymt i en gul enplans byggnad i trä på drygt 300 kvadratmeter. Av hygieniska skäl får vi nöja oss med att ta tag i Vorbaus armbåge under överdragsklädseln och när vi ska gå in i charkuteriet innanför försäljningslokalen blir det stopp. Med lite övertalning får fotografen komma in, efter att först ha klätt sig i skyddskläder.
Över lokalen ligger en tung, men angenäm doft av rök. Det är en av charkens specialiteter, att röka alla upptänkliga köttprodukter som kommer från jägarna och slakteriet i närheten.
Rune Eurenius och Ahmet Er står intill fönstret som vetter ut mot den skira grönskan, och tar tag i korvproduktionen. Från korvsprutan kommer det denna dag ut älgkorv, ostkorv, wienerkorv och prinskorv.
Driver charken ensam
Ann-Christin Vorbau berättar att hon och maken Axel flyttade från Göteborg till dalsländska Bäckefors 1990. För sex år sedan gick Axel Vorbau bort i cancer. Ann-Christin, då verksam som distriktssköterska, bestämde sig för att driva charkuterifabriken vidare.
– För ett tag sedan fick jag en verkligt fin komplimang. En kund sade att jag var en tillgång för bygden, berättar Ann-Christin Vorbau.
Hon berättar att om man ska lyckas i charkbranschen så måste man vara specialiserad.
I hennes företags fall handlar det om att göra många upptänkliga korvar som fläskkorv, grillkorv, hjortkorv, älgkorv och prinskorv. Dessutom gör hon leverpastej efter eget recept, liksom en vegetarisk paté på chili och kantarell.
– Vi har väldigt mycket tyskar och även andra långväga turister som kommer hit för att handla, säger Ann-Christin Vorbau och tillägger att många av kunderna efterfrågar ekologiska varor.
– Men det har jag inte. Jag vet inte vad kossan har ätit, men jag vet var den kommer ifrån och var den gått och betat.
Råvaror från Brålanda
Hon köper det mesta av sina råvaror hos Dahlbergs slakteri i Brålanda, två mil bort. Övrigt kött kommer från jaktlag och från vilthägn i närheten.
– Det var ett företag i Stockholm som ringde och erbjöd billigt kött, men jag tackade nej. Det känns bra och behändigt att köpa från närområdet, säger Ann-Christin Vorbau, och berättar att hon köpt sitt nya kassregister på orten och hantverkarna som renoverar charken är från trakten.
På frågan om hur hon ser på att hennes produkter får spridning till annat håll i Sverige blir hon lite tveksam.
– Det kommer ju inte att vara närproducerat för dem. Men självklart vill vi tjäna pengar. Ska jag anställa en till behövs det en miljon till i omsättning. säger Ann-Christin Vorbau.
Idag säljs charkuteriets produkter bland annat i Ica-butiker och Coop-butiker via Dalslandsmat, en förening av företag som arbetar med närproducerade livsmedel.
– Vi har kurser och resor ihop, och så ger vi varandra hjälp och stöd på olika sätt, säger Ann-Christin Vorbau, som är styrelseledamot i föreningen.

























