Det fanns en tid då det mesta var närproducerat, fast på den tiden var det inget man satte etikett på. Mjölken och köttet kom från gårdarna runt omkring. Potatis och bröd fixade man själv.

Min mamma har berättat om hur en banan var något exotiskt när hon växte upp i den lilla norrbottensorten. I dag lägger jag ner stora klasar bananer i vagnen var gång jag handlar.

Förr var det spännande och exotiskt med långt-borta-odlade varor. I dag är det spännande och exotiskt med det lokalt producerade. Varorna framställs som ett bättre val –- när det gäller klimat, nyttighet och kemikalier – du blir helt enkelt lyckligare som konsument, är marknadsförarnas budskap.

Men vad är närproducerat? Och finns det att få tag på i min vanliga mataffär? Min kollega säger till mig att testa. Så då gör jag väl det.

- Va, säger trettonåriga dottern hemma. Vi kommer att svälta.

TISDAG

Har stämt träff med vänsterparti-politikern Rose-Marie Jansson utanför min lokala Ica supermarket i Floda. Jag behöver hjälp i mitt sökande efter lokalt producerade varor. Och Rose-Marie måste vara rätt person, hon har gjort sig känd för att driva frågor om mer närproducerat och ekologiskt i Lerum.

- Närodlat-frågan är komplex. Den innehåller en massa olika aspekter – moral, klimat, miljö, hälsa, smak, näringsinnehåll, trivsel, ekonomi och handelsbalans, säger hon. Vi borde fundera mycket mer på varifrån maten kommer.

- Det är väldigt viktigt att göra sitt, fortsätter hon. Man kan inte vänta på att andra ska agera. Men som privatperson kan du inte vara helt perfekt hela tiden. Byt ut en vara varje gång du handlar.

Våra blickar scannar hylla upp och ner i butiken men utdelningen blir mager. Det finns svensk gurka, tomat och sallad i kruka. Men "svensk" räcker inte för att få kvala in på mitt middagsbord denna dag.

Champinjonerna är från Polen, delar av morotsutbudet från Italien och rabarberna från Tyskland. Rabarber växer redan för fullt hemma i min trädgård.

Vid brödhyllorna förväntar vi oss att hitta lokala Gråbobagarn. Men istället finns, förutom det vanliga sortiment man ser i alla butiker, Dahls och Kållebagarn från andra sidan Göteborg.

Har Gråbobagarn lagt ner? Nej, när jag kollar får jag veta att Gråbobagarn har sin produktion i Stenkullen, tre kilometer från Floda. Men deras bröd säljs inte i de större Icaaffärerna i kommunen.

Ser till min glädje att Ica har färdigförpackad Stamsjö Prästost från Hugo Ericson, med färgbild på grundarens hus i Lerum. På baksidan står telefonnumret till företaget Hugo Ericson i Tollered. Jag tar en sådan ost, den måste vara såväl extremt lokalproducerad som god. Eller? Ringer senare till företaget Hugo Ericson.

- Osten görs av Arla, säger kvinnan som svarar. Sen lagras den utanför Nossebro, vi har bara vårt genomgångslager i Tollered.

Men hon försäkrar att osten är god.

Brämhults färskpressade juice tar plats i varukorgen. Den är pressad i Borås, så den kvalar in i min bild av närproducerat. Men kan apelsinjuice verkligen kallas för närproducerad mat? Råvarorna har ju fraktats över halva jordklotet.

Räcker det att slutprocessen sker nära mig? Eller måste även råvarorna komma från regionen? Och kan stora industrier göra närproducerad mat? För egentligen är ju Almondytårtor från Torslanda och familjen Dafgårds färdigrätter från Källby nog så nära.

Visserligen äter jag sällan honung, men jag tar en burk Svensk skogshonung från Tämta som är så trevligt uppskyltad och lockar till köp.

Plockar en burk Aroniabär från frysen, de är inte billiga, men ser verkligen närproducerade ut i den enkla förpackningen. Jag ringer senare till Smartwell of Sweden Bollebygd och frågar var bären odlats.

- Främst i Bohuslän eftersom vi jobbar med att bygga upp det lokala och närproducerade, svarar kvinnan. Men vi blandar ibland ut med bär från Finland och Estland.

I korgen ligger nu också Arlas mjölk från Västkusten, pepparrot från Fjärås, fruktlemonad från Herrljunga, groddar från Brämhult, potatissallad tillverkad i butiken och ägg från Dotetorp som fått speciella bruna hyllkantsetiketter med orden "Lokal mat".

Men dagens middag känns inte helt komplett. Vi tar därför bilen en mil till Ica Kvantum i Lerum. Från motorvägen anar vi Hedefors bruks gamla byggnader i Stenkullen – där odlas champinjoner.

En så stor affär som Ica Kvantum (63:e störst i Sverige) bör väl ha ett brett utbud av lokalproducerade varor, så förväntan är stor.

På väg in i affären passerar vi växter från Bengtsbo i Floda (men vänta nu – de fanns ju inte i Floda, där hittade jag växter från Frillesås...)

Vid potatishyllorna sitter en stor bild på en leende man och skylten Närodlad potatis från Hol. Dessutom finns Stenkulleodlade champinjoner att köpa.

I övrigt är utbudet av lokala produkter magert i en så stor affär. En flaska "Lerumspilsner" med bild från Lerums bryggeri hamnar i varukorgen. Men ser senare att det står Grebbestad med små små bokstäver i ett hörn av etiketten.

Hittar inget kött från bygden men däremot flera korvsorter från H Karlssons charkuterifabrik i Härryda.

ONSDAG

Torghandeln väntar på mig. Här ska det väl stå handlare med varor från bygden? På Floda torg finns ingen torghandel, så jag kör bilen en mil till Bagges torg i Lerum för att mötas av ett hav fullt av växter till salu. Dessutom frukt och grönt – mest importerat, en del svenskt. Men något närproducerat hittar jag inte.

Ica-affären Servett bör ha lokalproducerat, viskar någon i mitt öra. Jag förflyttar mig och bilen någon kilometer till Ica Supermarket-affären som går under namnet Servett.

Det stämmer bra när det gäller kött, visar det sig. I den långa raden av förpackningar finns många som antingen producerats i Skaraborg eller Vikaryd utanför Alingsås. Men där finns också tysk fläskfilé som säljs 70 kronor billigare per kilo än Skaraborgsvarianten.

På väg till kassan med mitt Vikaryds-kött i handen går jag förbi frysdisken. Här finns Alvestaglass – "närproducerad" enligt skylten.

För mig är Alvesta för långt bort. Ingen efterrätt i dag.

TORSDAG

Alingsås nästa. Månadskortet på Västtrafik räcker inte åt det hållet så jag väljer bilen som färdmedel igen. Passerar Tollered. Här odlas små skott av sallad, mangold och rödbetor, men de är för dyra för de lokala butikerna och säljs i stället till restauranger i Göteborg.

I den ekologiska butiken Planeten inne i Alingsås är det gott om folk och varor. Från taket hänger bruna bärkassar med olika budskap och man gör bland annat reklam för närodlat. Men jag hittar mest importerade varor och grönsaker med beteckningen Sverige, vid sidan av potatis från Hans i Hol, mjölk från Hjo, bröd från "stans bageri" och en skylt om närproducerade ägg som ska komma en annan dag.

Det är inte riktigt säsong för det närodlade, men det börjar bli, berättar kvinnan i butiken.

Jag köper ett knippe vitlök från Vedum i Skaraborg som precis levererats med liten skåpbil till butiken. Plus en bit grönmögelost från Sunne i Värmland.

Maken köper vårmakrill från fiskaffären i Alingsås till middag.

FREDAG

Ringer till Ica Supermarket i Floda och Ica Kvantum i Lerum med frågan – varför finns det så lite närproducerat i din butik?

- Jag är övertygad om att folk vill köpa, men det är svårt att hitta lokala producenter, säger Stefan Falk, butikschef på Ica i Floda.

Rafael Hermansson, affärschef på Ica Kvantum i Lerum, håller inte med mig om att utbudet är litet.

- Det är en väldigt positiv utveckling i att hitta leverantörer. Vi har ett 25-tal nu, plus eget bageri och kök, säger han.

- Ibland kan vi ha närproducerade livsmedel som få kunder vill ha. De uppfattas som för dyra. Hjärtat vill, men plånboken säger nej.

Det är ju valår. För den journalistiska balansens skull – jag handlade ju mat med vänsterpartisten – ringer jag upp det moderata kommunalrådet i Lerum. Hur ser han på närproducerat?

- För mig är det viktigare med ekologiskt än närproducerat, säger Henrik Ripa. Det är viktigt med korta transporter, men det är inte säkert att det är korta transporter trots att det är närproducerat.

- Lerums kommun har rusat fram när det gäller inköp av ekologiskt. Men när det gäller närproducerade varor är det nästan omöjligt som upphandlare att ställa den typen av krav.

Många av oss konsumenter har valet att köpa det vi tror på. Tror vi på att livsmedlet inte ska fraktas kors och tvärs över världen, Sverige eller Göteborgsregionen så kan vi försöka anpassa oss efter det. Men svårigheten kommer bli att tränga igenom företagens marknadsföring och hitta rätt. För vad är egentligen närproducerat?

Man kan välja det som är producerat i kommunen.

Man kan köpa bröd på bageriet, kött i charkuteributiken och fisk hos fiskbilen.

Man kan ha sitt eget potatisland hemma i trädgården, odla morötter i en pallkrage eller tomater i en kruka på balkongen.

Man kan, som jag gjorde, använda den bensindrivna bilen till att åka många extra mil för att hitta maten som producerats nära.

Och det kan vara såväl dyrt, miljöförstörande, arbetskrävande som logistiskt svårt att hitta rätt.

Projektet närodlat avslutas på fredag kväll.

Medan jag har åkt kors och tvärs så har vissa varor gjort detsamma, fast då i riktning bort från mig, och ibland via Ica-lagret i Kungälv.

Jag summerar de fyra dagarna och konstaterar att tonårsdottern har klarat sig från äventyret. Hon tvingades inte svälta.

- Lokalproducerad pizza, frågar hon uppfordrande.