93 procent av svenskarna vill veta var maten kommer ifrån, och 81 procent vill få reda på vem som har tillverkat den. Det visar en nyligen gjord undersökning av Livsmedelsverket.

Vår granskning visar att konsumenterna riskerar att gå på en riktig blåsning. Det är snarare regel än undantag att namn och varumärken som antyder närhet är klart vilseledande – produkterna kan lika gärna vara "därproducerade" och innehålla råvaror som har hämtats lite varstans ifrån.

Jakobsdals säger sig i hjärtat fortfarande vara "det lilla omsorgsfulla charkuteriet" som gör korv och skinkor med samma kärlek som förr i tiden.

Men bakom den idylliska ytan döljer sig en charkindustri som omsätter runt 160 miljoner kronor och som jobbar globalt. Köttråvaran i företagets saltrulle eller rostbiff kommer från Sydamerika.

Atria Scandinavia är en stor livsmedelskoncern med en årsomsättning på drygt 4 miljarder kronor. På en enda av de fem produktionsenheterna - Sköllersta utanför Kumla - tillverkas 30 miljoner korvar och hamburgare om året.

Atria har många varumärken som signalerar närhet och lokal produktion. Något som inte stämmer med verkligheten.

* Norrboda var en liten charkfabrik i Nässjö som köptes upp av Atria. Norrbodakorven säljs fortfarande, men råvarorna kommer från Danmark, Finland och Tyskland.

* Köttet i Onsalakorven är inte svenskt utan från Danmark och Finland.

* Halmstadsmedvursten innehåller kött från Sverige – men också från Tyskland.

* Och Lönneberga tillverkar en rostbiff som inte är från Småland utan görs på en fabrik i Halmstad – med kött från Polen.

Av företagsnamnet Skärhamns kan man få för sig att deras fisk är fångad på Västkusten. Men de frysta torskfiléerna är fiskade i Östersjön.

Skarpsillen i Grebbestads ansjovisburk är visserligen fiskad längs västkusten. Men efter mogning och lagring i Kungshamn körs den med lastbil till Polen där den packas. Sedan fraktas burkarna tillbaka till centrallagret i Uddevalla, varifrån de till slut distribueras till svenska butiker runt om i landet.

Längst i vår granskning har Hovagårdens kallrökta hjortinnanlår färdats. De hjortarna har inte betat på någon äng utanför Landskrona, där företaget ligger, utan framlevt sina dagar på Nya Zeeland.

Ortsnamn är över huvud taget ett effektivt säljargument. Vi hittade enkelt nästan hundra varor med gammalsvenska namn som för tanken till lokal, småskalig produktion: Björnekulla, Mjällom, Dala Järna, Lammhult, Frödinge, Finnerödja, Gäsene, Svängsta, Ingelsta, Kullabygden, Klasaröd.